Joyzine

[stäng]

Recension - Demo

Johan Norström
S/t
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2005-09-13
Hemsida: www.johannorstrom.se

Oh så vackert! Johan Norström förförs av Lasse Winnerbäcks genombrottsplatta ”Kom” och börjar i eufori skriva egna låtar på svenska. En snubbe med gitarr och ett sikte inställt på den urlakade singer/songwriter-scenen. Inget ont om Lasse, han är en mycket trevlig artist, men de flesta av hans efterföljare är bara pinsamma. Hjärta, smärta och den ena genomtråkiga kärleksvisan efter den andra. Men Johan Norström strävar trots sin ingång bort från den glättiga ytan, bort från allt vad patetiska stereotyper heter.

Visst handlar det om en snubbe med gitarr som backad av några medmusikanter spelar rockflörtande vispop. Men här finns ett stort vemod, en känsla av att det verkligen är på riktigt. Att skylla det på Johans norrländska rötter är kanske att vara fördomsfull, men det finns ett påtagligt svårmod i så väl musik som texter. Norström träffar helt rätt.

Stundtals hörs det att killen har en bakgrund som beundrare av den svenska punkscenen anno mitten på 90-talet. Han har faktiskt en sångröst som på vissa punkter tangerar Radioaktiva Räker -vokalisten Johan Anttila. Med den skillnaden att Johan Norström sjunger rent. I jämförelse med en andra punkinspirerade trubadurer, så som Dick Lundberg , hamnar herr Norström solklart i topp.

Det roligaste med den här självbetitlade demoskivan är att samtliga tre låtar har en egen form och karaktär. Och ingen av dem faller utanför, alla håller hög klass. Ibland finns det inget bättre än vemodig pop, så känns det i alla fall i sällskap med Norströms demo.