Joyzine

[stäng]

Recension - Live

The Lemonheads
Hultsfredsfestivalen
2007-06-14
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2007-06-19
Hemsida: www.thelemonheads.net

Det är drygt, så jävla drygt. Först är hela kalaset försenat i nästan en halvtimme och sedan kommer frontmannen och 90-talspopikonen Evan Dando ut och beter sig som om han inte kunde bry sig mindre om vad han höll på med. Ingen förklaring till fördröjningen och ett evigt pillande på förstärkaren innan första låten äntligen kan dra igång. Nej, The Lemonheads må ha varit en stor del av mitt musikuppvaknande, men det här är bara ledsamt att titta på.

Låtarna är helt geniala, förstås. Hade det inte varit för att Evan Dando just är ett geni, har en grym röst och dessutom är ruskigt snygg hade han aldrig någonsin överlevt 90-talet och fått stå på Atlantisscenen ikväll. Men så kommer hitlåtarna efter hitlåtarna och man smälter totalt inombords. Confetti, It’s a shame about Ray, Great Big No och Hospital. Som jag har lyssnat på de låtarna genom åren.

Tyvärr väcks jag alltid bryskt upp ur mina drömmar av Dandos fortsatta nonchalans från scenen. Det verkar inte som om han ens vet om att vi är där. Det pillas lite mer på stärkaren och det rivs av ett par totalt intetsägande snudd på glamrockssolon. Men vad är det här? Borta är all den magi Dando lyckades uppbringa när jag såg honom på Pustervik, ensam med en gitarr, för ett par år sedan. The Lemonheads 2007 är ett stort skämt. Efter sista låten lämnar Dando scenen utan ett ord, utan att ha spelat monsterhitten Into Your Arms, och kommer aldrig in ingen, trots publikens ständiga pårop. Svagt Dando, svagt.