Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

V/A
Los Suaves Negroes - A lounge & bossa tribute to Turbonegro, 2007
Skivbolag: Despotz/Playground
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2008-01-09
Hemsida: www.despotz.se

Ska en göra det så ska alla göra det; det handlar om denna på gränsen till irriterande trend att göra mjuka tolkningar av hård musik. Är det inte Hellsongs som mjukar upp klassiker från Iron Maiden, Metallica, Alice Cooper och vad det nu kan vara, så är det Novelle Vague som förvandlar gamla klassiska indiehits som Joy Divisions Love Will Tear Us Apart till bossanovaversioner. Det är lite kul i början, Hellsongs spelning på Arvikafestivalen var gemytlig, men man tröttnar fort. Varför? För att det är så förutsägbart.

”Los Suaves Negroes - A lounge & bossa tribute to Turbonegro” är inget undantag. Skillnaden mot ovanstående orkestrar är att den här plattan är en samlingsskiva med många olika artister. Likväl blir det pannkaka av alltihopa. För att ett sådant här projekt ska gå hem måste det finnas fler bottnar, det räcker liksom inte att –bara- göra om låtarna genom att förse dem med lounge eller bossanovakostym. Då spelar man alldeles för mycket på, i det här fallet, igenkänningsfaktorn hos Turbonegros låtar, det är för enkelt. Och själlöst. Resultatet blir att endast medlemmar ur Turbojugend kan digga en sådan här produkt, och då säkerligen bara genom deras starka sympatier med bandet i fråga.

Det finns dock undantag; de få gånger någon vågar gå utanför lounge och bossanovagränserna. Vilket kan tyckas nog så paradoxalt. New Moscows, alias David Fransson från Division of Laura Lee, version av Turbonegro Must Be Destroyed är skivans behållning. En riktigt bra låt som Fransson gjort helt till sin egen och som mycket väl skulle kunna platsa på nästkommande studioproduktion från New Moscow. Samma sak gäller för Tony Naimas (som i sig inte är helt ovan när det kommer till att göra subtila covers av betydligt hårdare original, se intervju här ) version av City Of Satan. Här är Naima inne och nosar på ren singer/songwriter, men så länge känslan finns är jag mer än nöjd. Även den elektroniska Fuck The World, signerad My Mundane är värd att nämnas.

Vad som slog mig när jag lyssnade på både Hellsongs och Novelle Vague var att texterna till våra mest folkkära hårdrockslåtar inte var så töntiga som man först trott. Lägg till lite mörker och lite allvar så blir till och med en låt som handlar om att springa till kullarna ganska djup och berörande. Samma sak gäller med “Los Suaves Negroes - A lounge & bossa tribute to Turbonegro”. Hank von Helvete må kanske inte vara en stor poet, men visst får texterna en liten annan dimension när man hör dem utan två ton elektricitet. Synd bara att många av låtarna på skivan slarvars bort genom ren lathet och brist på originalitet. Kolla gärna upp New Moscow, Tony Naima och My Mundanes bidrag, resten kan ni skippa (så till vida ni tillhör Turbojugend förstås).