Joyzine.se






Recension - Skiva

Ulf Ljusberg
Unleash, 2007
Skivbolag: Common Or Garden Records
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2008-01-10
Hemsida: www.cogrecords.com

Det är alltid kul med gamla bekantskaper, oavsett om det tidigare materialet var något att hänga i julgranen eller gjorde sig bättre som avskräde, utvecklingskurvan blir synlig vilket som. För några år sedan fattade jag tycke för Ulf Ljusberg, mannen bakom dåvarande Something From A Forest, och dennes något säregna version av folkcountry möter urskogen; allt kryddat med flinkt gitarrspel och ömma ord. En man och en röst med potential blev mitt omdöme då.

Nu två år senare är täckmanteln kastad, inget mer Something From A Forest, kvar finns bara mannen Ulf Ljusberg. Ett tecken på självsäkerhet och mognad? Jag skulle vilja påstå det. Om det var något jag efterlyste i Something From A Forest så var det att våga ta steget fullt ut, framförallt i sången. Det hörs så tydligt om man är bekväm i det man gör. Den lilla tvekan som fanns då finns inte mer. På ”Unleash” är det rösten Ulf Ljusberg som kliver fram, mannen har hittat sig själv.

Det går att hitta korsreferenser om man vill, ibland blixtrar Teitur förbi, någon passage kan påminna om Chris Martin från Coldplay, till och med Red Hot Chilli Peppern Anthony Kiedis visar sitt ärrande ansikte. Inte för att det spelar någon större roll, även om det finns vissa likheter i tekniken är ändå den främsta likheten den pondus och självkännedom som samtliga sångare besitter. Låtmaterialet då? Ulf beskriver själv ”Unleash” som en slags utrensning, på grund av flytt, av påbörjade projekt i den egna studion. Något som kanske spelar in i helhetsintrycket, för precis som tidigare känns låtmaterialet fortfarande något splittrat. Och precis som tidigare är varje nästkommande låt bättre än den föregående. Gemensam nämnare är dock fortfarande det lysande gitarrspelet.

Där Puzzle mest gör mig snurrig, en låt som verkligen låter som ett pussel, är Whatever Was och Here, Me två riktigt bra låtar, även om bongosolon aldrig hört till mina favoriter. Det finns något i dessa två låtar som jag både tror och hoppas på att Ljusberg själv har upptäckt och kommer att vidareutveckla, då kan det hela bli riktigt intressant. Sedan är det lite kaxigt att ha med ett bonusspår på något så kort som en EP, men det gillar jag. Mitt råd är således att fortsätta skriva många låtar, ha kvar samma känsla och leklusta, och sedan ha mod nog att göra en knivskarp urvalsprocess av låtar som inte håller måttet. Framtiden ser ljus ut för Ljusberg.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner