Epitetet ”feel good music” är något som är oerhört svårt att definiera, men där under faller i alla fall
The Higher Elevations. Det är inget snack om saken. Med sångdriven rockmusik som är svårplacerad i tid har de mig på kroken från första låten till den sista.
Jag har talat mycket om retro i recensioner den senaste tiden. Det har helt enkelt ramlat ner mycket sådant i lådan. Faktum är att det skulle vara lätt att kasta det epitetet efter den här orkestern också. Här finns nämligen
Rolling Stones-gitarrer,
Eagles-orglar och
Streetlights inleds rent av med en
House of the rising sun-gitarr. Men det skulle bara vara halva sanningen.
Det är nämligen svårt att sätta en etikett annan än högst vaga ”tillbakalutad rock” på ”The Protestant Work Ethic”. Visst har herrarna varit och grävt i gamla vinylbackar, men här finns lika gott om moderna referenser som
Interpol och
Moneybrother. The Higher Elevations blandar och ger och gör det på ett föredömligt sätt. Jag tappar aldrig intresset för melodierna.
Styrkan ligger i gruppens melodispråk. Refrängerna går hela tiden raka vägen in i hjärnan och bandet skapar en behaglig känsla. Det är skönt tillbakalutat samtidigt som den medryckande energin finns där. I brist på bättre ord plockar jag fram den svårdefinierade klyschan ”feel good music”. The Higher Elevations får mig att må bra och det kanske räcker med det?

Kommentera
Inga kommentarer