Bandnamnet är fånigt, skivtiteln förutsägbar och försöket att göra en utstuderad metalvariant av Moulin Rouge mer än lovligt pretentiöst. Polens
Eternal Deformity borde vara ett sådant där gäng som jag avfärdar i en handvändning, men faktum är att ”Frozen Circus” har sina fördelar.
För mitt bland gothiska doom-utbrott som nog någonstans var ämnade att låta
My Dying Bride och sådana där lustigahuset-orglar som b-filmsproducenter tror ljuder hemma hos LaVey finns mycket potential. Flera potenta metalriff tillåts leda skutan, men det är de nedtonade, långa stunder bedrövade partierna som är styrkan. Polackerna försöker skapa någon form av missanpassad domedagscirkus och faktum är att den här plattan skulle passa bra som soundtrack.
Sången är inte jättebra, men fungerar. Låtarna är knappast nyskapande, men medryckande och avvägningen mellan lite brutalare tivolimangel och långsamma gothpartier ganska lagom. Eternal Deformity har hittat en linje som knappast kommer göra någon exalterad, men som heller inte skrämmer bort några lyssnare.
Lagom är ointressant säger ni. Jag är i de flesta fall böjd att hålla med, men i fallet ”Frozen Circus” passar jag. Den här konceptuella soppan träffar nämligen någon nerv hos mig som framkallar gillande. Musiken och konceptet må vara förutsägbart, men här finns detaljer och kompetens nog för att det ska bli riktigt intressant.

Kommentera
Inga kommentarer