Recension - Live
Dark Tranquillity är kvalitet, så är det bara. De har en mängd uppskattade album bakom sig i den utsträckta karriären och till den här turen riktades fokus långt bakåt. De gamla fansen ska få något alldeles eget och bortglömda pärlor ska dammas av. Det är ett på papperet fint uppslag och göteborgarna gör inte alls bort sig.
Däremot blir det lite slagsida i setlistan när de luftar gamla godingar (vilket är helt rätt) och till andra hälften baserar spelningen på ”Fiction”. Det är väl ett okej album, men långt ifrån så bra att det förtjänar att få med en massa låtar framför andra betydligt vassare ansträngningar som kom för några år sedan. Här har vi det där problemet med den senaste plattan igen…trots att det var ett bra tag sedan gruppen släppte den nu.
Nog jiddrat om setlistan. Dark Tranquillity är som sagt kvalitet och står för det mesta upp som ett stabilt och pålitligt liveband. Den här kvällen är inget undantag. Mikael Stanne är samma saligt flinande rödtott som alltid och har publiken i sin hand direkt när han kliver på scenen. Trots att det blir trångt med så många herrar (varav det senaste tillskottet är nye basisten Daniel Antonsson som efter att han kickats ur
Soilwork värvats av Göteborgsjätten) på så liten yta är det inget fel på rörelsen. Dark Tranquillity har väl aldrig gjort sig känt som bandet som röjer sönder scenen, men det blir aldrig trist att titta på och tempot är högt.
Bandet gör det mesta av den generöst tilltagna speltiden och ger utan tvekan valuta för entrépengen, men det här är långt ifrån det mest magiska mötet jag haft med Dark Tranquillity. Trygg kvalitet in i minsta detalj, men kanske inte så spännande som man hade kunnat förvänta sig av det lovande konceptet med nostalgiska bakåtblickar. Stabilt och bra, mer utförlig än så behöver man egentligen inte vara kring den här spelningen. Ni som sett orkestern vet vad jag menar.
Dark Tranquillity vill uppenbarligen bjuda sina fans på något speciellt, därför önskar jag mig ett nytt upplägg till nästa vända på de svenska vägarna. En turné som till merparten baseras på gruppens två i särklass bästa plattor ”Haven” och ”Damage Done”. Den här kvällen bjuder en ynka låt från den förstnämnda (förutsägbart nog
The wonders at your feet) och bara några få från den andra. Ingen av dessa är orkesterns finaste stund någonsin:
Hours passed in exile. Får jag den, då kan Stanne och company spela didgeridoo resten av konserten om de så vill.
Relaterat
House of Metal 2011
Sagan om hur högmod går före fall
Dark Tranquillity (2002-08-12)
Dark Tranquillity (2008-06-28)
Kommentera
Inga kommentarer