Joyzine.se






Recension - Skiva

Subconscious
All things are equal in death, 2008
Skivbolag: Supreme Chaos Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-01-31
Hemsida: www.subconscious-metal.de

”Hej och välkomna att lyssna på oss. Vi är Subconscious, ett gäng glada grabbar som i regi av studieförbundet för vuxna fått chansen att starta en studiecirkel och tagit tag i vår ungdomsdröm om att någon gång få spela i ett riktigt rockband.

Vi har var och en på varsitt håll spelat våra respektive instrument under en längre tid, men aldrig agerat tillsammans med andra i någon form av grupp. Det har varit en utmaning som efter några repetitioner visade sig vara så roligt att vi bara var tvungna att spela in en skiva.

På tre dagar i studion spelade vi med den utrustning som stod till förfogande in de här tio låtarna och vi är jättestolta.”

Tänk om det legat till så där! Om Subconscious verkligen var några glada amatörer som kommit sig för att spela in en platta och som bara njöt av att få leva ut. Då skulle det ha funnits en värme och naiv lycka över ”All things are equal in death”. Nu är den istället skapad av ett gäng tyskar som på allvar tror att de är duktiga hårdrocksmusiker och det förändrar förstås hela bilden.

När trummor och gitarr sticker iväg i en djävulsk fart i inledningen av Substitute har Rainer Huppers sådana enorma problem att hänga med, med sin malplacerade funkbas att han låter som en femåring som inte ens kan stava till att hålla tungan rätt i munnen. Det är bara ett exempel i mängden. Snubbarna må vara tekniskt skickliga individuellt, men spela tillsammans det kan de sannerligen inte. Subconscious är inte fyra musiker som drar nytta av varandra, utan står snarare handfallna utan att lyckas knäcka samspelskoden.

Att de sedan lirar med instrument som låter som om de bara plockats upp utan tanke gör inte saken bättre. Metalgitarr, funkbas och kakburkstrummor passar inte i samma mix så är det bara. Producent någon?

Och så sist men inte minst då, låtmaterialet. Subconscious försöker efter bästa förmåga (vilken inte alls är särskilt hög) komponera progressiv death metal. Det leder till ett ideligt staplande av partier som låter just som om de glada amatörerna som just fått starta en studiecirkel varit framme.

Pinsamt!

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner