Siestafestivalen: Torsdagen i korthet

Eftersom min sista recension för torsdagen slutade så abrupt, valde jag att delge lite avtryck som dagen satte i övrigt. Under den första festivaldagen kunde jag notera…

... vädret. Ett till leda uttjatat ämne, men vad göra? Ösregn, stormvindar och kyla ena minuten. Solgass, vindstilla och sommarvärme i nästa. Jag var nog inte ensam om att ta på mig jackan, ta av mig jackan, ta på mig jackan...

... att The (International) Noise Conspiracy gjorde sin vana trogen ett laddat och intensivt framträdande. Dennis Lyxén är en publikdomptör i världsklass och enbart Bob Hunds Thomas Öberg kan konkurrera om titeln som Sveriges sexigaste och mest väldansande frontman. Det slår mig också varje gång hur fantastiskt skicklig Inge Johansson är som basist. Synd bara att de nya låtarna ännu inte når upp till samma höjder som de tidigare alster bandet varvar med. Klassikern Smash it up är fortfarande brutalt bra.

... Sonic Youth i Hässleholm. Se där en mening jag aldrig trodde jag skulle skriva. Men de kom, med en väldigt fräsch Thurston Moore och en med stråkar gitarrspelande Kim Gordon i spetsen. Kanske för att testa hur nya skivan "The Eternal" fungerar, utan att behöva göra det för en stor publik. Det började lite trevande, men växte och växte i takt med varje låt och avslutade i ett mäktigt, nära sakralt crescendo av mangel, dist, ombyggnation av gitarrer och rakt-in-bröstet-noise. Synd att stora delar av publiken hade tröttnat efter halva spelningen och avlägsnat sig. Det kanske var klokt att inte sätta Sonic Youth på den största scenen ändå.

... att Paradisios Bailando fortfarande är en dansgolvsvältare, åtminstone i Siestas öltält. Annars var tältet en riktigt trevlig plats, och betydligt bättre än vad jag upplevt på festival tidigare. Inte otroligt påverkades omdömet av den rejält höga andelen Tough Alliance från tältets DJ. Men priserna i baren är lika hutlösa som på vilken annan festival som helst.

Alexander Hellgren (2009-05-29)

Kommentera

Inga kommentarer