Joyzine.se






Recension - Skiva

The Wildhearts
Chutzpah!, 2009
Skivbolag: Backstage Alliance
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-09-18
Hemsida: www.thewildhearts.com

När ett klassiskt rockband släpper sitt självbetitlade album brukar det oftast vara ett tecken på att det åstadkommit vad de själva anser vara sitt stora magnum opus. Antingen är man fantasilös och släpper det som debutalbum eller så väntar man tills man verkligen har något att visa världen. The Wildhearts frisläppte sitt för några år sedan och fick våldsamma hyllningsrecensioner till svar.

När britterna nu följer upp den framgången med kryptiskt betitlade ”Chutzpah!” bevisar de att hyllningsorden inte var en slump. För att vara ett band som bildades 1989 och söp, knarkade och slog sig genom 90-talet låter The Wildhearts oerhört vitalt så här 2009. Att sätta en etikett på vad orkestern sysslar med idag är däremot inte det lättaste. I vissa bitar vill de fortfarande vara ett potent rockband med attityd, ibland drar de åt Backyard Babies såsigaste stunder och i Plastic Jebus låter de som P.O.D. Det är ett av plattans svagare nummer.

Men till större delen är låtmaterialet oväntat starkt och det enda som ligger The Wildhearts i fatet är att det inte finns någon röd tråd. För ett så rutinerat band borde det vara uppenbart att man inte kan blanda hur som helst och tro att man ska få något som blir hållbart i albumformatet. ”Chutzpah!” spretar för mycket för att jag ska vara riktigt nöjd.

Bättre då att låta låtarna stå för sig själva. Då finns mycket att njuta av vare sig man gillar bredbent spaghettirock eller nygrunge. I You are proof that not all women are insane har gruppen fått till en riktig allsångshit med alkoholdoftande sing-a-long-körer i refrängen. Tyvärr kvaddar de den en aning genom att väva in en kass version av Broder Jakob på slutet, men några missar får man väl ha överseende med antar jag. Särskilt klassiskt vet jag inte om man kan kalla det bandet åstadkommer i år, men de visar med eftertryck att det finns band som kan ha en frisk input på rockmusiken under ruggigt lång tid.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Relaterat

Årets bästa 2011 enligt Sebastian Norling Rauhala

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner