Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

AFC
Varje dag e löning, 2006
Skivbolag: Slangin' Records/Universal
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-05-30
Hemsida: afcsite.com

Att enäggstvillingarna Ramo och Smiley haft en hel del att göra med Petter hörs tydligt när de släpper sitt debutalbum, ”Varje dag e löning”, under namnet AFC. De använder sig på många av spåren av samma smålyxiga upplägg som den rikskände stockholmaren. AFC handlar dock om mer än så och tvekar inte att blanda in lite soul och mer softa tongångar i sin mix.

Kopplet av gästartister är långt och imponerande. Petter, Timbuktu, Ison&Fille, Masayah och Medina är några av dem som dyker upp och AFC tycks ha jobbat med riktigt vassa beatmakare. ”Varje dag e löning” låter bra och svänger långa stunder riktigt fint. Som upplagt för ett lysande hiphop-album med andra ord. Men inte ens en glassig yta kan rädda en standardprodukt och ledsamt nog är det tvillingarna själva som är orsaken till att det här är en ganska umbärlig historia.

Ingen av dem är nämligen någon särskilt intressant rappare. Det kvittar att beatsen och samplingarna sitter när det som framförs över dem inte förmår engagera det minsta. Tvillingarna saknar först och främst karakteristiska röster. De skulle kunna vara vilka dussinrappare från vilket garage som helst. För att verkligen göra avtryck behövs röster som sticker ut på ett eller annat sätt. Petter-imitatörer har vi redan hört nog av. För det andra saknas engagemang i framförandet. AFC sätter sina grejer, men den där svettiga attacken som finns hos riktigt bra artister saknas.

Blodstänk på beatsen och Ingen nyhet är två av ganska få fullträffar bland de sexton spåren. AFC är kompetent, men ganska tråkigt. Tillslut irriterar jag mig mest på att de lyckas trycka in sitt bandnamn – ”AFC, AFC, AFC” – i, i princip varje låt. Ramo och Smiley må vara bra som sidekicks till Petter, men på deras eget debutalbum handlar det mest om slentrian-hiphop.