Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Foo Fighters
There´s nothing left to lose, 1999
Skivbolag: BMG
Av: Daniel Arosenius
Publicerad: 2000-01-01
Hemsida: foofighters.com

Foo Fighters har länge varit ett stort band på rockscenen i USA. Detta grundas troligtvis på den genomgående kvalitén på låtmaterialet, man blir aldrig besviken på Foo Fighters. I princip varje album har stoltserat med ett antal radiohits i mer poppig anda. Alla känner väl igen Generator där en "talkbox" förgyller gitarrljudet och karaktäriserar hela låten.

Den andra sidan av Foo Fighters, vilddjuret som förstör all utrustning på scen i sista låten, har också alltid haft sin givna plats. Faktum är att Foo Fighters är bandet som "uppfann" företeelsen att köra in gitarrhalsen i gitarrlådan och välta trumsetet i sista låten på en livespelning.

Sångaren Dave Grohl har en ganska vek röst. Den håller bra i de stillsammare poplåtarna, men veknar i de skrikigare rockpartierna. Faktum är att han aldrig lyckas få till någon tillräckligt skränig och skrikig röst för att platsa i ett rockband. Turligt nog kan några av de andra bandmedlemmarna också sjunga en aning och därmed krydda med enkel stämsång.

Alla låtar är gitarrbaserade i grund och botten, vilket leder till en enkelspårighet och en ganska markant tomhet. Avsaknaden av klaviatur är stundtals mycket stor. En enkel piano/keyboardslinga i fler låtar hade antagligen kunnat ge "There's nothing left to lose" precis vad den saknar - rymd. Det hjälper inte om tanken är god och följden av gitarrackord välplanerad, om man inte fyller ljudbilden med något blir resultatet platt och svartvitt. Detta är precis vad Foo Fighters lyckats med, eller misslyckats med, på "There's nothing left to lose". Ännu ett tomt rockalbum med popinfluenser som varken imponerar eller distraherar. Den bara urholkar.