Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Salem al Fakir
Popadelica, Huskvarna
2010-05-01
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2010-05-02
Hemsida: www.salemalfakir.com

Salem Al Fakir är på många sett en idealistisk öppnare på en sådan mysig liten festival som Popadelica ändå är. Man vill ha en ”feel good”-stämning redan från början, så är det bara. Och det går ju inte att tycka något illa om Salem Al Fakir där han kommer ut med sin lilla mössa och sitt stora leende. Man blir alldeles varm inombords och man står där och nickar sådär lagom gillande, ibland stampar man takten och ibland försöker man sig till och med på ett par danssteg.

Nu råkar det också vara så att lilla Salem var med i en viss Melodifestival med en viss låt som gick ganska bra, jag tänker inte moralisera över detta utan istället bara konstatera att det finns många olika sätt att nå ut till människor som faktiskt finner en äkta och brinnande glädje i musik. Just därför är Salem Al Fakirs uppträdande en hit redan från början, vi är alla där, publiken, Salem och hans kompband, för att ha en trevlig stund till trevlig musik.

Tre fullängdare har det nu blivit för denna musikaliskt begåvade multitalang, varje skiva med sin egna unika nyans. Spelningen på årets upplaga av Popadelica blir förstås till en salig blandning, och bäst blir det faktiskt när Salem Al Fakir skalar av allt det där discofunkiga och glättiga och istället gör sig liten och sårbar. Som i vackra Brooklyn Sun till exempel.

Till sist kommer förstås den där låten som handlar om att gå, men då är jag redan nöjd och mättad. Salem Al Fakir har återigen bevisat att han är en delikat låtsnickare där känslan och glädjen alltid sätts i fokus – en perfekt start på en grym festival.