Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Linkin Park
A Thousand Suns, 2010
Skivbolag: Warner Bros Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-09-21
Hemsida: linkinpark.com

Jag erkänner mer än gärna att jag har Linkin Parks debutalbum ”Hybrid Theory” i skivhyllan, att jag plockar fram och spelar det då och då och faktiskt fortfarande tycker att den listlismande numetal som finns att höra där är ganska bra. Men mycket vatten har ju hunnit flyta under broarna sedan kalendern visade 2000 och Linkin Park var det nya fräscha.

Jag köpte uppföljaren ”Meteora” billigt i ett extremt märkligt köpcenter någonstans i Bangkok och blev ganska besviken. Där var det bara en handfull spår som nådde upp i ”Hybrid Theory”-klass och jag antar att amerikanerna redan då började inse att musikstilen var passé och att de var tvungna att utveckla sitt sound. Resultatet blev vedervärdiga emosmörjan ”Minutes to Midnight” som landade fyra år senare.

Och nu är det dags igen. Skivan som visar på Linkin Parks fullständiga förfall. I ett fullständigt huvudlöst försök att ta tillbaka sin heder som ett band som faktiskt skapar musik från hjärtat och inte bara för listorna (jag vet att ni protesterar nu, men något åt det hållet går faktiskt att säga om debuten) har Linkin Park fullständigt skitit i att skriva låtar. ”A Thousand Suns” är ett enda långt lidande där brottstycken av rytmexperiment, pop, hiphop, samplingar, rock, emo och allt annat mellan himmel och jord kastats ihop utan eftertanke eller någon som helst känsla. Det är sjukligt pretentiöst att ens försöka kalla det här för god musik.

Bortsett från popgulliga Burning in the skies som är en okej dänga är det här ren smörja av ett band som försöker vara något de inte är. Om de nu är något över huvud taget. Det är rent sorgligt att se hur det här en gång i tiden så trevliga bandet gått och blivit totalt olyssningsbart.