Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Korea
The Delirium Suite, 2010
Skivbolag: ViciSolum Productions
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-12-10
Hemsida: myspace.com/koreaswden

”Korea är bra, men jag betvivlar att de någonsin kommer att bli magiska. Något som genren nästan kräver.”

Så avslutade jag min recension av föregångaren ”For The Present Purpose” och nu när det blivit dags för en uppföljare kan man väl milt sagt säga att jag hade rätt.

Genren i det här fallet är någon form av mörk, atmosfärisk rock som drar åt det lite invecklade samtidigt som herrarna i bandet är väldigt noga med att inte förlora kontakten med den kommersiella sidan av sin musik. Korea fortsätter på ”The Delirium Suite” att sväva i ett vakuum där låtarna är ganska behagliga, men där det på intet sätt glöder eller melodierna visar några indikationer på att starta som raketer mot himlen och berömmelsen som finns att åtnjuta där.

Det skulle vara lätt att skylla det hela på att låtarna inte är tillräckligt direkta för att fungera rätt upp och ner som kommersiellt material och samtidigt allt för insmickrande för att funka i den lite mer trångsynta rockvärlden, men jag tror inte att det är det som är problemet. Korea går sin balansgång riktigt bra. Istället tror jag att det är sångaren Michael Ehrnstén som är den där svulsten som gör att det inte riktigt funkar. Han agerar helt enkelt inte tillräckligt mångfacetterat eller med tillräcklig pondus för att göra det som Korea försöker syssla med rättvisa. Tvärtemot låter han på flera håll osäker och gnällig, vilket inte alls passar till de här låtarna.

Sen inser ni precis som jag det komiska i att skryta med att låtskrivandet nu tagits till en ny superhög nivå och sen släppa en cover på Radioheads Street Spirit (Fade Out) som förstasingel.