Joyzine.se

Annonsera p Joyzine.se





Artikel

Joyzines soundtrack till nyårsafton



Det har blivit dags att jaga ut det gamla och fira in det nya året. Något som givetvis ska göras till musik, men vad ska ni egentligen lyssna på? Har ni ännu inte hunnit finslipa dagens och nattens musikaliska planer hjälper vi er så gärna på traven. Joyzine-redaktionen firar nyår genom att slå sina kloka huvuden ihop och presentera Spotify-playlists för alla upptänkliga aspekter av nyårsfirandet.

Hyllning till naiviteten 2011
Förfesten har börjat och du sitter med samma gäng som alltid. Det var precis samma sak förra året, och någon sade:
- 2010 blir det fetaste någonsin!
Det blev det inte. 2010 blev ett medelmåttigt år, men så inser du att det inte bara var början på ett år, utan på ett helt decennium. Tur är väl det att det är nio år kvar, innan någon behöver ta ställning till om 10-talet var ett medelmåttigt årtionde. Ni blandar några mojitos och någon säger:
- 2011 blir det fetaste någonsin!
Och alla tror på det, ända tills imorgon när du vaknar upp med en trasig vikingahjälm och myntablad i öronen.

: Hyllning till naiviteten 2011


Johan Norströms nyårsafton
Med resonemanget “Det blir ingen hårdrock på festen ikväll eftersom det bara är jag, Linus och Knuck som vill lyssna på det ändå” i bakhuvudet värmer jag upp med lite Scar Symmetry till frukostölen. De är ju lite mainstream sådär, rensång och grejer så det får min sambo köpa, hon lär ju kontrollera spellistan senare under kvällen ändå.

Sen får jag uppenbarligen lugna ner mig och våra gemensamma förberedelser ackompanjeras av Anathema och Stefan Sundström, och mot slutet av sistnämndas Alla ska i jorden slutar vi hacka lök och har en liten allsång i köket. Till middagen får Sia och Josef Zackrisson stå för underhållningen och lagom till avecen börjar The Bands The Weight ljuda ur högtalarna vilket på ett effektivt sätt samlar sällskapet i vardagsrummet under tveksam stämsång. Att man ska förstöra den låten varje gång man lyssnar på den förstår jag inte.

När vi ändå är där och har uppmärksamheten riktad mot musiken tar jag tillfället i akt och spelar Dan Viktors burleska mästerverk En klen tröst i ett fattigt hem för sällskapet. Alla skrattar till vid ”Roffe Alm”, utom Linus för han har hört den så många gånger förut och begett sig iväg på jakt efter ytterligare en avec. Sen blir det dans till The Corals enda framgång i Sverige – Dreaming of you (jag hörde förresten från en kompis att de fortfarande är stora i England). Men hörni, lite rock n' roll ska väl funka ändå?

Jo, Danko Jones är ju okej i alla sällskap, och då är ju inte steget långt till Sparzanza, så varför inte liksom? Och ungefär här tar aphjärnan över. Jag och Knuck tar fullständigt kommando över musikanläggningen i vardagsrummet, skriker/ylar/sjunger med till Soilwork, In Flames, Dimmu Borgir, Kvelertak, Opeth, Burst och Burst igen när vi ändå är igång. Allt utan att märka att tolvslaget gått för länge sedan, resten av festen inte varit i samma rum som vi sedan Danko Jones och att störningsjouren ringt på två gånger. Trötta som små barn efter en dag i snön somnar vi in till October Tide och Katatonia.

: Johan Norströms nyårsafton


Fast i garderoben på nyårsaftons kväll
Jag vet inte hur det är för dig, men för mig är nyårsafton en känslomässig bergochdalbana. Jag blir liksom hög av livet men låg av tiden. En märklig känsla, helt oberoende av året som gått och det som kommer. Jag tänker varje år att jag inte ska göra så stor grej av det. Fira lugnt och låta det bli som det blir. Tror du det hjälper? Knappast. Jag vill ju åka! Så jag går ifrån och tar en fri tur på egen hand.

Det här är en spellista för dig som låst in dig i garderoben några timmar före tolvslaget. För dig som önskar en stund av högt och lågt. Du udda ruggiga lilla fågel som tar ett steg tillbaka, åker en våning upp och tre våningar ner - för att alltid ligga två steg före.

: Fast i garderoben på nyårsaftons kväll




Maximalism
Man bör alltid ta nyårsafton med en nypa salt. Det kommande året bjuder ändå sällan på något revolutionerande, nyårsaftonen i sig själv blir aldrig som man tänkt sig och nyårsdagen är för många årets mest deprimerande dag. Om man trots detta vill höja sin nyårsafton till något sublimt kan det vara på sin plats med lite storslagen och ceremoniell musik i stil med den jag har samlat på min spotifylista. Från Velvet Undergrounds inledande All Tomorrows Parties med Nicos mäktiga domedagsstämma till avslutningen med sista satsen i Beethovens Ode To Joy bjuds det på låtar som inte skäms för sig själva, det är maximalism, universalism. Musik som låter som nyårsaftons största raketer ser ut i explosionen. Av någon anledning har flera låtar som Sofia Coppola använt i sina filmer hamnat på listan. Kanske är hon filmens motsvarighet till den vardagsmaximalism jag söker i listorna. Trösta dig genom att hyra Lost In Translation eller Marie Antoinette på nyårsdagen eller gå och se Somwhere på bio.

: Maximalism


Kvart i tolvslaget
Ni vet känslan, den där som brukar infinna sig men som är ack så flyktig. När summan av de alkoholrelaterat fyllda glasen förvandlas till en lika briljant formel som Einsteins gamla härliga E=mc². Vaksamheten, de korsade benen och det nervösa tvinnandet av pageklippta luggar som var tidigare under kvällen är som bortblåst. Men ännu har inte ytterligare ett glas champagne svepts och ännu har inte det stadie infunnit sig, då gästerna knyter slipsen runt huvudet, hånglar upp en överbliven hummer eller somnar under bordet. Den rena glädjen. Den där timmen innan tolvslaget, innan fylleslaget. Musikens stilistiska nivå må ha dalat, men helt ärligt har du ändå mest igång den i förhoppning om att dina gäster ska dansa. Därför har jag också slopat all gäspframkallande gitarrmusik och i huvudsak är låtarna utgivna under 00-talet, så du behöver inte vara orolig för att uppfattas som en sentimental bakåtsträvare. Varsågoda, ni som likt mig älskar stunden innan allt övergår i dekadens och misär!

: Kvart i tolvslaget


Discoscho (definitionen av ett riktigt bra disco)
Ett år är till ända, ett nytt är på väg att ta sin början. Hur avslutar man ett år, oavsett om det varit ett bra år eller inte, och hur börjar man ett nytt? Med överskridande dans förstås. Riktigt mycket överskridande dans. Då spelar det ingen roll om året som gått bjudit på en del hårda karameller eller bara en näve fisljummen knäckkola. När musiken får hjärtat att vibrera uppstår en möjlighet att uppgå i nuet, att förenas med världssjälen och bara existera för en evig ynka sekund, morgondagen kommer först i morgon. Odödligheten väntar runt hörnet.

Hur ska då den perfekta timman-efter-tolvslaget-listan se ut då? Först ut är givetvis tempostark disco. Det ska vara upptempo. Det ska vara nytt och fräscht men det ska även finnas viss igenkänningsfaktor. Efter ett par rundors svettig dans tas tempot successivt ner. De sköna, softa, låtarna gör entré. Man börjar varva ner. Självklart avslutas det hela med en finfin allsångslåt som dessutom banar väg för den obligatoriska tryckarlåten: där man får krama om den man håller kär, eller håller på att bli kär i.

Sådär. Perfektion. Nu är du redo för 2011. Må det bli ett ännu bättre år än 2010.

: Discoscho (definitionen av ett riktigt bra disco)


Cheerio, Miss Sophie!
Den här spellistan är till för småtimmarna. Timmarna då man fortfarande är i extas över det nya året men dekadensen har hunnit bli hög. Så hög att man inte längre orkar bry sig om sina musikaliska värderingar utan sjunger med i alla de där gamla rocklåtarna som man egentligen inte vågar erkänna att man tycker om - även fast man kan texterna utantill. Den här spellistan lockar till skrikande allsång lika säkert som att betjänten i ”Grevinnan & betjänten” ramlar över björnfällen år efter år.

: Cheerio, Miss Sophie!








Jag ger dig min morgon...
2010 kanske inte var det bästa av år. Du kanske var tvungen att skrota en bil, fick in och sparkade ut en bedragare ur släkten, bröt upp ur en långvarig relation eller tvingades lämna ifrån dig någon kär närstående till eftervärlden. ”Jag ger dig min morgon...” är listan att sätta på när klockan klämtat tre, fyra, fem på nyårsnatten, när det fortfarande är beckmörkt utomhus men när den värsta festeuforin övergått i någon form av bitterljuvt töcken. Det är med den sista skvätten alkohol i glaset listan inbjuder dig att lägga dig ner, låta de här låtarna ta över verkligheten och någonstans känna att livet trots allt inte är så illa. Det finns hopp.

: Jag ger dig min morgon...





Lugnet efter stormen
Du har precis kommit hem efter en fartfylld nyårsfest och behöver slappna av lite innan det är dags att sova ut efter kvällens aktiviteter. Då passar det perfekt att sätta igång den här spellistan. Den innehåller kort och gott det vackraste och det mest stämningsfulla som musikvärlden har att erbjuda. Genom en lista innehållande allt ifrån Glesbygd’ns norrländska vemodsreggae till isländska Sigur Rós overkligt vackra Stáralfur, leds du tillsammans med legender som Neil Young och Nick Drake in i ett tillstånd av total eufori, som sedermera genererar en känsla av fullkomligt välbehag. Sätt dig ner och njut, helt enkelt!

: Lugnet efter stormen


Nyårsdagens betänkligheter
För dagen efter kvällen som aldrig blir som man tänkt sig. För luftlöften, framtidsdrömmar, kärlekslängtan. För att ett nytt år väntar, en ny avslöjande vår och nya äventyr. För att man behöver reflektera ibland och för att man är fruktansvärt bakis. Att lyssna på när man släpat sig ur sängen, när datorn hänger sig precis när man ska skicka beställningen till onlinepizza, när man kollar igenom skickatmappen på mobilen, när man skriver ner sina allt för stora nyårslöften och när man fyller i luckorna från igår. En skön blandning av lagom vemodiga tankeslingor som mjukt bäddar in din nyårsdag i det precis rätta skimret.

: Nyårsdagens betänkligheter







Huvudrensning 1 januari
Nyårsdagen är söndagarnas söndag. Personers degighet slår alla rekord, och ofta ackompanjeras detta av stillsam pianomusik och annan icke-påfrestande musik, ett musikval som enligt mig kan vara förödande. Det som snarare behövs är en riktig huvudrensning.

Morgonen bör startas med musik som motsvarar en örfil eller en spann kallt vatten i ansiktet, något som Sleigh Bells, Verdi och Atari Teenage Riot är mycket väl ämnade för. Detta skall sedan efterföljas av en stor dos malande musik, för att stänga av hjärnan och effektivt tvinga ut samlingen av mindre minnesvärda ögonblick från gårdagskvällen. Här fungerar My Bloody Valentines shoegaze lika bra som Esbjörn Svenssons meditativa pianospel, eller varför inte en portion av Brian Jonestown Massacres sköna gung. För att runda av, krävs en blick framåt i tiden, en önskan om mindre slask och snö, en varm vår, helt enkelt bättre tider, och dit hjälper Stockholms Studentsångare oss med Längtan till Landet.

: Huvudrensning 1 januari

Dela p Facebook Dela p Twitter

Av: Mikael Mjörnberg 2010-12-31
Foto: -
Hemsida:

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlgg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krnikor
recensioner