Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Slagsmålsklubben
Hultsfredsfestivalen
2011-07-15
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2011-07-16
Hemsida: smk.just.nu

Det är en på flera sätt väldigt annorlunda Slagsmålsklubben-spelning som går av stapeln på årets Hultsfredsfestival. För det första är gruppen inkallad som ersättare för ett sent återbud och det är knappast någon genomtänkt show det handlar om. Det känns snarare aningen improviserat.

För det andra, och betydligt mer påtagligt, har Frej Larssons pappa precis gått bort och den vanligtvis så uppspelte scenkaraktären är märkbart påverkad. Han kastar förvisso en gammal teveskärm mot kravallstaketet redan i showens inledning och försöker sin vana trogen agera som publikuppviglare och med enorm utlevelse, men det märks att allt inte står till som det ska. Han jobbar, men är skakad på ett sätt som gör att det nästan slår över.

Det är oerhört starkt att ändå genomföra giget.

Därför är det med dubbla känslor jag ser showen. Det är mycket ärliga känslor i det som händer, men samtidigt är det ett ganska slarvigt Slagsmålsklubben som travar fram genom sina kompositioner och det gör att det aldrig blir så där riktigt festligt som det ofta är när orkestern intar stora scener.

Den tidiga speltiden spelar naturligtvis också en viss roll. Det är uppenbarligen svårt för bakfulla ungdomar att tagga till och bli på riktigt partyhumör när vinden blåser svinkallt från Hulingen och blipblop-tonerna inte riktigt får fäste. Därför blir spelningen som helhet fascinerande, men ändå inte mer än halvbra.