Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Dead By April
Incomparable, 2011
Skivbolag: Universal
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2011-09-21
Hemsida: www.deadbyapril.com

Nej, det är inte (som vissa tycks tycka) provocerande att Dead By April putsar och pojkbands-fejar på sin musik för att den ska tilltala en så stor målgrupp som möjligt och i förlängningen generera en eller annan krona extra oavsett om de personligen tycker det blir bra eller inte. Hur många kan med handen på hjärtat säga att de går till sina jobb och älskar allt de gör där? Att spela musik är ett jobb så gott som något och varför då inte försöka få ut så mycket som möjligt ur det?

Däremot är det provocerande att det finns folk som har så usel musiksmak att Dead By April behöver ha med genomusle Zandro Santiago i bandet. Att det finns en sådan efterfrågan på honom att han tillåts vara med och förpesta varenda låt på ”Incomparable” gör mig skärt och heligt förbannad.

För helt ärligt. Dead By April har en ganska cool grej här, att blanda metal med pojkbandspop är inte alls så tokigt som det låter på papperet, snarare en ganska uppfriskande blandning. Man gödslar dessutom friskt med snygg elektronik (som möjligtvis kommer låta daterad om några år, men som i dagsläget är riktigt frän) och har i Jimmie Strimell en gastande skriksångare som är oerhört skicklig. Det har han visat förr och han gör det här igen. Och de flesta av bandets refränger har tydlig hitkänsla...

Men så kliver Zandro Santiago in och gör sitt bästa för att sabba varenda låt. Att det måste till en pojkbandsstämma för att få konceptet att funka är givet, men herr Santiago har en så ointressant röst och sjunger så själlöst och menlöst att klockorna stannar. Han får E.M.D att framstå som det mest själfulla som någonsin beträtt en svensk scen när han gnölar sig igenom refräng på refräng.

Jag blir så störd över att den strömlinjeformat livlösa sången förstör vad som faktiskt kunnat vara riktigt bra att jag nästan glömmer bort att Dead By April skrivit samma låt (precis samma låt som på debuten faktiskt) tretton gånger till den här skivan.