Joyzine

[stäng]

Fem korta

Kristoffer Hedberg

Fem korta frågor till skivaktuelle Kristoffer Hedberg...

Det har gått några år sedan du släppte en platta senast, då hette verket "Ett helt vanligt ögonblick", vad har skett med din musik under perioden fram till nya "Mina jag och du"?
"Ett helt vanligt ögonblick" släppte jag hösten 2008 och redan samma vinter började jag skriva material till "Mina jag och du". Därför tror jag inte att själva låtskrivandet har ändrats särskilt mycket. Det är fortfarande starka melodier och bildrika texter som ligger i fokus. Jag vill att mina låtar ska vara som små kortfilmer. Däremot har mycket hänt vad gäller produktionen och arrangemangen utav låtarna. Ett lite annorlunda tänk har infunnit sig, dels med tanke på att Lasse Lindh varit med som producent och dels för att jag och bandet skaffat oss andra influenser och helt enkelt vill utvecklas hela tiden.

Titeln är uppenbart lite vitsig, hur kommer det sig att plattan fick heta "Mina jag och du"?
Eftersom många av låtarna rör sig kring ämnet kärlek (vilket kanske inte är helt ovanligt inom musikvärlden) och hur man beter sig och agerar just kring detta. Att man ena stunden är på ett sätt till att senare säga eller göra något helt annorlunda. Man är helt enkelt lite splittrad till det här med kärlek och förhållanden. Lite schizofren rent ut sagt. Sen är det gött att säga, mina jag och du, ganska lätt att komma ihåg också. Fint helt enkelt.

Med tanke på hur branschen ser ut och hur musik mer och mer konsumeras snuttvis, varför släpper man ett helt album så här i slutet av 2011?
Det är väl mest för ens egen skull nuförtiden, kan jag tänka mig. Man har någon föreställning om att man gör ett album, 10 låtar eller fler som helt enkelt hör ihop på något sätt. Man skapar en helhet, något sammansatt. Ett fotoalbum över en viss tidsperiod hade inte varit så trevligt och roligt att kolla i om det bara fanns en bild i plus en bonusbild. Det blir som ett sorts bokslut för sig själv. Sen är det dags att börja på ny kula, skriva nya låtar, utvecklas, försöka uttrycka något annat, eller helt enkelt bara bättre än sist.

Lasse Lindh gästade på förra plattan och står som producent på den nya, vad har Härnösand-sonen för inverkan på ditt sound?
Mina två första skivor producerade jag och bandet helt på egen hand. Jag har aldrig haft någon utnämnd producent på det sättet. Så Lasse har verkligen bidragit med otroligt mycket som jag tidigare inte reflekterat över i mina låtar. Jag som skriver låtarna har kanske ofta en förutbestämd bild utav hur det ska arrangeras och låta, men om man då som Lasse, kan gå in med ett helt annat synsätt så kan mycket bra ske och mötas i mitten, mellan dessa olika synsätt helt enkelt. Med Lasses rutin har det känts väldigt inspirerande både för mig och bandet att jobba med honom. Det kändes som att samtliga som varit med och gjort skivan liksom fick någon typ utav "uppvaknande". Det kan kännas skrämmande att låta någon gå in och peta i sina låtar, men med Lasse föll det sig väldigt naturligt och vi hittade ett fint och bra sätt att jobba på. Det är något jag gärna gör igen.

Peter LeMarc var en av flera gäster på senaste plattan, vilka är dina tre drömgäster att ha med på dina låtar i framtiden?
Oj, svår fråga. Eftersom du säger framtiden så antar jag att avlidna personer går bort? Annars hade Rick Danko (bas), Kurt Cobain (gitarr, kör) och Keith Moon (trummor) varit en fin uppsättning på ett kompband på en platta, och hemskt gärna liveband också för den delen. Om jag skulle välja en nu levande person som jag skulle vilja jobba med så är det Ryan Adams, men det skulle få bli till mitt andra projekt, bandet Easy October. Eftersom det är på engelska helt enkelt. Annars hade det varit spännande att se vad man skulle kunna skapa ihop med ett band som Division of Laura Lee. Mötet mellan deras musik och mina låtar. Det vore nåt. De är i och för sig fler än tre. Men men. Så får det bli.