Recension - Skiva
Både skivbolaget och
Vaganza Trailerpark jämför sig med
Patti Smith och
Janis Joplin, vilket ställer ganska höga krav och höjer förväntningarna. Siktar man så högt måste man också prestera, och enligt erfarenhet brukar denna typ av självsäkra jämförelser ofta leda till antiklimax. Vaganza Trailerpark blir dock en trevlig överraskning.
Jämförelserna kan vi egentligen lägga åt sidan. Även om sångerskan Jessica Bergkvists stämma minner om Patti Smiths så är musiken något helt annat, och jag vill snarare dra jämförelser till
The Sounds och
Sahara Hotnights. Sången förhöjer det annars lite urvattnade konceptet och instrumenthanteringen i sin helhet är väldigt tight och fartig. Bäst är
Vaganza Dynamite, som är näst kortast men så pass fullproppad med energi att den känns dubbelt så lång. Jag har nog aldrig hört en platta i samma anda som saknat utfyllnadsspår, men ”…and you will know us by the trail of pink feathers” blir undantaget som bekräftar regeln.
Det enda som i min mening står i vägen för ett genombrott är tyvärr valet av bandnamn och image, men jag hoppas att musiken får tala - och namnet på EP:n är å andra sidan helt klockrent! Mitt råd – skippa de överambitiösa jämförelserna – ni är Vaganza Trailerpark och inget annat.

Relaterat
Vaganza Trailerpark ()
Kommentera
Inga kommentarer