Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Jonas Lundqvist
Så e de me de, 2012
Skivbolag: Moondog Entertainment
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2012-04-05
Hemsida: facebook.com/jonaslundqvistmusik

Viss musik är upplyftande, så är det bara. Oavsett genrepreferenser finns det skivor som bryter genom alla barriärer och skapar glädje. Som, oavsett nyanser eller färgskala i innehållet fungerar som en liten solstråle. ”Så e de me de” är en typisk sådan skiva.

När Jonas Lundqvist musicerade under aliaset Jonas Game blev det aldrig särskilt spännande. När den forne Bad Cash Quartet-trummisen så här 2012 nosar sig in på modersmålets förrädiska domäner är det en helt annan sak. Med tydliga grenar in i Göteborgs-popen hade Lundqvist ack så lätt kunnat avfärdas som ännu en Håkan Hellström-klon. Det är så lätt att fastna i det träsket, men sångaren har helt andra planer.

Visst har ”Så e de me de” både ett och annat gemensamt med den hemstadsscen som präglats så hårt av en yster sjömans-wannabe, men Jonas Lundqvist gör det till något bättre. Han leker med smygande funk, med 70-talsdisco och med en skönt soulig känsla. Utan att egentligen ägna sig åt genrerna som sådana. Det är fortfarande popmusik vi snackar om.

I spår som Hög över husen och inte minst oerhört lustfyllda Oh la la hittar Lundqvist ett sväng som är smått oemotståndligt. Skivan har tillräckligt med nyanser för att det aldrig ska bli tråkigt. Snarare har sångaren med det svenska språket som navigationsmedel tagit ett stort steg mot något riktigt magiskt.

Jonas Lundqvist får en herre som Oskar Linnros att framstå som själlöst plastig rekvisita.