Recension - Live
Jag har drömt om att få se denna metalcircus sedan jag var liten tonåring. Förutsättningarna kunde inte vara bättre, om vi räknar bort att de flesta besökarna är trötta i benen efter fyra dagar. Nytt album, Michael Kiske (
Helloween) och Bob Catley (
Magnum) redan bekräftade som gäster, och framförallt en av Nordens största festivalers sista spelning. Då tycker man att Tobias Sammet kan lyfta på sin för stora hatt och trolla fram lite extra gästpersonal med tanke på den enorma skara som
Avantasia haft med sig under åren. Och att festivalledningen kan låta bandet få lite mer än 90 minuter.
Men låt oss pricka av pros and cons. Michael Kiske och Bob Catley gör mycket väl kanoninsatser, liksom Ronnie Atkins (
Pretty Maids) och till viss del Sammet, även om han tappar bort sig i personliga favoriten
The Scarecrow.
Avantasia och
Sign Of The Cross/Seven Angels framkallar rysningar som bara power metal kan.
Eh, till det mindre bra. För kort speltid, även om det räcker baserat på: urtråkig setlist nästan utan gamla godisbitar. Helt ofattbart att inte Kiske får briljera med senaste plattans
Where Clock Hands Freeze. Dåligt ljud. Var är Biff Byford (
Saxon) som stod på samma scen dagen innan? Och sist men inte minst, KOM IGEN! Andre Matos (
Angra,
Shaman) bor för sjutton i Sverige!
Upplevelsen blir en spelning där bandet går på rutin istället för att bjuda på något extra, och där det starkaste minnet är Tobias Sammets svammel om analsex med marsvin.

Relaterat
Sweden Rock Festival 2013
Avantasia (2001-01-01)
Avantasia (2002-01-01)
Kommentera
Inga kommentarer