Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Sirenia
At sixes and sevens, 2002
Skivbolag: Napalm Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2002-07-01
Hemsida: www.mortenveland.com/sirenia

"At sixes and sevens" är en femtiofyra minuter lång mysstund. Morten Veland (ex-Tristania) har komponerat nio alldeles ypperliga gothörhängen och framför dem med bravur. Här möter black metal opera och alla möjliga influenser kan skönjas mellan ackordbytena. Hela plattan är oerhört teatralisk och stämningsfull, vilket faller mig perfekt på läppen.

Morten Veland använder sig av flera olika sångtyper i den här musikbrygden. Själv hanterar han saftiga growls och ondskefullt väsande på ett utomordentligt sätt. Dessutom bjuds "ren" manlig sång, bombastiska operakörer och makalöst kvinnokvitter signerat Fabienne Gondamin. Hennes ypperliga sånginsats får nackhåren att resa sig på mig.

Kompositionerna på "At sixes and sevens" är snarare enorma ljudkonstverk är riktiga låtar. Här växlas det hej vilt mellan förföriska synthmattor, baskaggesmatter och gnisslande fioler. Violinspelet är det jag har svårast för på den här skivan. Ljudet från stränginstrumentet är exakt detsamma som kan höras på senaste Sins of thy beloved-plattan. Mycket riktigt är det Norges främste gothviolinist Pete Johansen som viftat med sin pinne. Ska jag vara helt ärlig är hans näckenambitioner inget jag imponeras det minsta av.

Att kalla detta för hårt vore att ljuga. Det är som jag skrev inledningsvis en väldigt mysig plastbit. Även om Mortens black metalväsanden är tämligen onda bildar de en varm kontrast tillsammans med de drömska syntharna. "At sixes and sevens" är exakt en sådan skiva som fungerar för mig vilken sinnesstämning jag än befinner mig i. Det är verkligen en suverän platta framförd av gedigna musiker. Sen kan man ju alltid undra vad det är för mening med att lägga samma trummor på mer än en låt.