Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Marching Band
Popaganda
2008-08-30
Av: Johannes Ådén
Publicerad: 2008-09-02
Hemsida: marchingband.se

Vägen till scenen på Popaganda har varit lång för Marching Band. För något år sedan såg jag dem på ett litet, litet ställe i Linköping och jag tror även att jag har spelat fotboll mot Erik i min hemstad Tranås. Sedan 2004 har de givit ut sin musik själva, men efter en resa till Sydafrika blev de signade av ett amerikanskt bolag. Efter att ha spelat in debutplattan med producenten Adam Lasus (Yo La Tengo, Clap Your Hands Say Yeah) har det blivit ordentlig snurr på karusellen med radiospelningar och en låt som finns med i filmen ”Nick and Norah's Infinite Playlist” med premiär i oktober. Andra band som medverkar med låtar i filmen är bland annat The National och Vampire Weekend.

Om Jacob Lind – den ena hälften av Marching Band – ser ut som Salem al Fakir är Erik Sunbring – den kompletterande hälften – mer lik Ben Gibbard i Death Cab for Cutie. Någonstans däremellan rör sig också musiken, mellan Salems glädjepop och Death Cabs tv-serieindie.

Även fast publiken inte hunnit växa sig jättestor än, då Marching Band spelar först på festivalens avslutande dag, verkar killarna i bandet lite blyga. Av vilken anledning de känner så kan jag inte förstå, tvärtom ska de vara väldigt stolta över sin ”produkt”: pop så som den gjordes förr i tiden, förvisso utan överraskningar men i gengäld finns det inga uppenbara svagheter.

Travel in Time, som beskrivs som deras ”första one hit wonder” lyfter tyvärr inte som den gör på skiva. Bara det att man har ändrat uttalet av ett ”the” försämrar mitt intryck av den just nämnda låten. Personligen hade jag uppskattat mer gammalt material, men vid ett skivsläpp är det väl logiskt att låtar från den nya skivan dominerar repertoaren.

Marching Band bjuder upp till dans och gör det på ett hedervärt sätt. Solen går i moln, Erik Sunbring ler. Publiken applåderar; vad han måste gilla det här.

Relaterat

Popaganda 2008
Marching Band (2010-01-01)

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:

Johannes igen, 2008-09-04 14:04:02 (193.180.229.231)

eller med bättre svenska - för att nämna bara några. (sista meningen, förra inlägget)

Johannes - joyzine.se, 2008-09-04 14:02:44 (193.180.229.231)

Ang. deras första one hit wonder så sa de det själva innan de spelade travel in time. Självklart vet både de och jag vad utrycket betyder, och jag tror att de sa det som ett skämt. Jag tyckte att det var roligt sagt, därför skrev jag det här men var noga med att sätta det inom citationstecken. Uttalet av "the" är ändrat när Jacob börjar sjunga i första versen, "the only thing that I'd figured out", från ett "thi"-uttal, som det var på Travel in Time-Ep:n till ett vanligare "the"-uttal. Visst tillhör jag "OC-generationen", även om jag inte har sett ett enda program av serien. Däremot så har jag full koll på vad Death Cab gjorde innan de slog, så att säga. "Something about Airplanes" är sjukt bra. Dessutom står jag fast vid att jag ville höra mer gammalt material. One thing, Simple plan och En liten gul katt är välduigt bra låtar som de inte spelade, bara för att nämna några.

Lennart, 2008-09-04 10:47:12 (130.237.49.234)

Ett tillägg: Är inte hela uttrycket "första one hit wonder" en motsägelse. Defentionen på "one hit wonder" torde vara en artist som enbart har gjort en stor låt, för att därefter försvinna. Man kan väl inte tala om en artist andra "one hit wonder"?

Lennart, 2008-09-04 10:38:58 (130.237.49.234)

Vart beskrivs Travel in time som deras "one hit wonder" (Ett urlöjligt uttryck, för övrigt)? Ändra uttal av "the"? Försämra intryck? Vem vill höra gamla låtar när de spelat in ett nytt, grymt album med Adam Lasus!? Om jag får vara lite fördomsfull; Eftersom recencenten beskriver Death Cab som "TV-serieindie" utgår jag från att han tillhör OC-generationen, kanske född 89,90,91? Inget ont om ung ålder men knappast en rättvis beskrivning av Death Cab...