Joyzine.se






Recension - Skiva

Mangrove
Endless Skies, 2009
Skivbolag: Transubstans
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-08-30
Hemsida: myspace.com/mangrovesweden

Så oerhört skogsromantiskt, flanellfjantigt och 70-talsbeundrande. Ska man bara se till genren och den typ av grupp som Mangrove är finns det inget upphetsande eller ens lite eggande med trion. Gäng som tycker att Black Sabbath är bäst, att sand är stentufft och att svett luktar gott går det femton på dussinet. Det är bara att gå ut och sätta er i de svenska skogarna (eller amerikanska öknarna) och ni kommer att höra dem från alla håll. Fantasilösa fuzzälskare som tror att just de kommit på något nytt och originellt finns det nog av.

Det finns med andra ord mycket som är fullkomligt ointressant med Mangrove och ”Endless Skies”. Men så finns också en helt annan, betydligt mer själfull, sida av orkestern. En sida som gör den här skivan till en mångt mycket mer intrikat upplevelse och faktiskt ger gruppen existensberättigande mitt i det machouppstakad fläskriffandet. Mangrove har nämligen något så oväntat som soul.

Många av spåren på ”Endless Skies” bjuder på lockande atmosfärer som byggs upp av nyfiket trevande gitarrer där svajande effektpedaler är viktigare än dist. Trion famlar sig fram över musikaliska territorier som de uppenbart inte har jättebra koll på, men som är mångt mycket mer spännande än det vardagliga brölandet. Det skapar välkommen dynamik och en kontrast som till och med hjälper till att lyfta 70-talsgroovet mot oväntade höjder.

Men i grund och botten är detta givetvis just en 70-talssniffande retroplatta med sand och svett och tallbarr innanför byxlinningen och som sådan har den svårt att fullt ut engagera. Mer av det okända och jag hade kunnat jubla på allvar. Nu nöjer jag mig med konstaterandet att alla band inom genren i alla fall inte är så hopplöst formstöpta som det ibland kan verka.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner