Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Veronica Maggio
Konsert, & Kongress, Linköping
2011-09-10
Av: Nina Torbacke
Publicerad: 2011-09-11
Hemsida: www.veronicamaggio.com

Veronica Maggio entrar scenen på ett slutsålt Konsert och Kongress i Linköping. Konserten inleds med Satan i gatan tagen från skivan med samma namn. De extremt proffsiga musikerna utmärker sig direkt, men tyvärr bjuder Maggio inte särskilt mycket på sig själv. Stämningen i publiken är dock god. Redan i andra låten; hiten Välkommen in börjar publiken hänga med i texterna.

Maggio har blivit mycket uppmärksammad i pressen och hyllats med ett flertal priser, nu senast Rockbjörnen. Hon spelas flitigt på radio och klättrar på listorna. Personligen har jag inte upptäckt henne på riktigt förrän med sista skivan som kom i år och som förtjänar god kritik.

Halvvägs in i konserten tackar Veronica sin förra pojkvän Oskar Linnros för att hon överhuvudtaget började skiva egna låtar. Annars är det just inget mellansnack att tala om. Med låten Mitt hjärta blöder skapar Maggio en intensiv stämning där många i publiken är märkbart berörda. Hon följer sedan upp med Snälla bli min min som är en given succé. Gåshuden är här och det är just dessa två låtar som gör att konserten är värd att gå på. Efter fjorton låtar bjuder hon på två extranummer som hon avslutar med Rockbjörnenbelönade radio-hiten Jag kommer och här blir publiken som tokig. Folk dansar, sjunger och hoppar som galna. Hon blir inropad ännu en gång, men då kommer hon ensam ut och säger till ett hav av snopna fans att de inte har flera låtar att spela.

På sätt och vis är det anmärkningsvärt eftersom Maggio med sina tre släppta skivor borde ha ett gediget material att välja ur. Kanske är det just detta som är konsertens nackdel; det är för tillrättalagt, låtarna de spelar är nästan uteslutande från den senaste skivan och låter i stort sett som de gör i studioinspelning. Maggio gör sitt jobb men både i scenspråk och musikaliskt är hon återhållen och tillrättalagd. Liveframträdanden brukar ju annars ge artisten utrymme att improvisera och leka lite med låtmaterialet men Maggio undviker sådana utsvävningar.

Publiken får det de kom för, men inte mycket mer. Skillnaden mellan att spela skivan på stereon hemma och att höra låtarna live är hårfin.