Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Queens of the Stone Age
Where The Action Is, Stockholm
2008-06-14
Av: Carl Potvin Johansson
Publicerad: 2008-06-16
Hemsida: www.qotsa.com

Att Queens Of The Stone Age är ett av de stora dragplåsterna märks, om inte annat, när folk kommer rusande så fort de börjar spela. Jag vet inte alls vad jag har att vänta mig eftersom jag endast har hört selekterat material från deras diskografi, som vid det här laget omfattar 6 album.

Jag har dock en aning om vad det kan tänkas bjudas på, men den överrensstämmer inte riktigt med verkligheten.

Från sekund ett mullrar bandet fram som en ångvält i ett åskväder. Det är hårt, mycket hårdare än vad jag hade väntat mig. Det är en i högsta grad aggressiv – och precis som allting annat under festivalen, energisk inledning. Dessutom låter det som att volymen har höjts med flertalet decibel sedan tidigare band. Det hela lugnar dock ner sig en aning efter en stund. Men det är fortfarande hårt mangel som större delen av spelningen består av. Även om de lugnare partierna där de taggar ner en smula låter bättre hos mig, inser jag att manglet är Kalifornienbandets grej.

Det är någonting som förstärks av Josh Hommes hårda rockattityd. Det är inte utan att skratta som jag lyssnar på honom svära och gorma åt vakterna. ”To security: if people want to sit on each others shoulders, and make out or whatever – let them do it! This is a rock festival, not your fucking grandma’s house! And don’t throw anything at me, I’ll fucking butt fuck you in front of your friends. If you don’t believe me, ask Norway. Am I right? Yeah! You damn right I’m fucking right!” Han tillägger att han har influensan, och om han skall spela med influensan ska fan i mig publiken få göra vad fan de vill. Rock ’n’ roll!