Recension - Skiva
Medan
Deportees tycker om att sitta på kammaren och filosofera med ett glas rödvin och akustiskgitarr, busar
Stagger Lee hellre i trädgården. Det är precis så det låter, som om Stagger Lee är ett livligare lillasyskon till den nämnda countryrockgruppen. Och intrycket är helt fantastiskt.
Det är känsligt att snegla över Atlanten och plocka upp den countrytradition som är speciellt utbredd där. Många har försökt och misslyckats. Man måste balansera allt helt rätt för att det inte ska bli fånigt, utstuderat eller låta dåligt. Det gör Skellefteås Stagger Lee (som en gång i tiden kompade
Johan Norström och kallade sig
Turister I Tillvaron). De tar allt det fina ur countryn och väver samman den med gitarrock på ett lysande sätt.
”The Old World” är fyra låtar ödesmättad rockcountry där melodi och vemod står i centrum. Stagger Lee är inte rädda att dra upp tempot, som i exempelvis briljanta
On The Trail och
What Memories Are For, men gör det aldrig på bekostnad av melodierna och låtarna. De använder dessutom orgel och munspel på ett imponerande sätt.
I
Mama, Don’t Leave Me Alone går de in från trädgården och möter Deportees vid middagsbordet. Bildligt talat. Det är en eftertänksam ballad där de två banden kommer som mest nära varandra. Stagger Lee tycks ha behandlat sin musik med silkesvantar, vägt och putsat allt tills det är perfekt. Inte för polerat eller ruffigt, utan bara rätt och vackert.
Det är så bra att öppningslåten
The Old World som jag omedelbart reagerade på som en lysande låt, efter otaliga lyssningar framstår som det svagaste spåret. Jag är snubblande nära att dela ut en femma till den här debutepn. Ge mig omedelbart mer av den här fantastiska orkestern! Då kanske toppbetyget kommer.

Kommentera
Inga kommentarer