Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Gwen Stefani
Love angel music baby, 2004
Skivbolag: Interscope Records
Av: Daniel Arosenius
Publicerad: 2004-12-14
Hemsida: www.gwenstefani.com

De flesta förknippar nog Gwen Stefani med No Doubt, Deras skarock sålde guld världen över och gjorde braksuccé i slutet av 90-talet. Gwen Stefanis kaxiga röst och hennes personliga stil gjorde henne till en gnistrande frontfigur i No Doubt. Hon sjöng suveränt, var modemedveten och hade karisma; inte undra på att de övriga medlemmarna i No Doubt bleknade i hennes närvaro. Ingen lär tvivla på att hon var mogen för en solodebut.

Tillsammans med den rutinerade producenten Nellee Hooper (Björk / Massive Attack) och ett flertal gästmusiker har Gwen Stefani gjort ett suveränt debutalbum som soloartist. ”Love Angel Music Baby” bygger på diskopop, ungefär som Junior Senior fast mycket bättre.

Produktionen är såklart påkostad och välarbetad. Många av låtarna är förvånande nog ganska invecklade. Här ryms flera komplicerade beats, samtidigt som det händer en hel del i musiken. Bortsett från den överproducerade Harajuku Girls tycker jag att skivan, trots ett flertal utsvävningar, är förhållandevis lättlyssnad.

”Love Angel Music Baby” känns som en mycket fräsch, fylld av härligt nytänkande. Ibland saknar man dock enkelheten och spelglädjen som genomsyrade No Doubt. De distade gitarrerna och de drivande trummorna som vi minns från I’m Just A Girl och Spiderwebs är utbytta mot synthar och programmerade trumspår. Fast det går trots allt inte att jämföra No Doubt med ”Love Angel Music Baby”. Det rör sig om två helt olika kapitel i Gwen Stefanis dagbok.