Recension - Demo
Senast jag skrev några rader om en
Love Injections-demo hade bandet precis ritat på ett förlagskontrakt och hade en del förfrågningar från olika skivbolag. Något det dock inte verkar ha blivit något av, ty nu är musikanterna tillbaka med en ny – åtta låtar lång – demoinspelning. Min fråga är enkel, varför så många låtar?
Att Love Injections inte alls är mogna för ett fullängdsalbum är smärtsamt tydligt på ”3 sheets to the wind”. Här finns riktiga höjdarspår så som inledande
End of the line för att ta ett exempel, men större delen av demon består av slöa, oengagerande och tråkiga spår. Bandet låter mer som ett taskigt plagiat av sina förebilder (det är mycket
Rolling Stones här) än som ett gäng som låtit sig influeras och fått ut något fräscht av det. Jag hade mycket hellre sett en trespårsdemo utan dynglåtar.
Det är när det går undan och musiken har en touch av
Alice Cooper som det fungerar. Men påfallande ofta har Love Injections problem med att bestämma sig för om de ska vara pop eller rock. När låtarna heller inte är särskilt starka blir det bara enformigt. Herrljunga-rockarna var betydligt bättre förra gången de korsade min väg.

Relaterat
Love Injections ()
Kommentera
Inga kommentarer