Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Bob Hund
Arvikafestivalen
2009-07-03
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-07-04
Hemsida: www.bobhund.nu

Av det som en gång i tiden var så fantastiskt finns nu bara trött gammal nostalgi och irriterande långdraget babbel kvar. När Bob Hund stod på sin topp i början av 00-talet var deras konserter intensiva väckelsemöten och Thomas Öberg var en av Sveriges absolut klarast lysande frontmän med sin vältalighet och sina kvicka iakttagelser. Kanske är det inte rättvist att gå till konserten med sådana förväntningar nu när gruppen återigen turnerar och står på Arvikafestivalens största scen. Men alla vi som gjorde det blev våldsamt besvikna.

Vad Bob Hund levererar är nämligen bara en trött och sorglig kvasiversion av sig själva. Tempot är sövande lågt och låtvalet inledningsvis riktigt segt. Thomas Öberg har spökat ut sig i ansiktsmask och bär pärlhalsband. Han bygger ett torn av sina monitorer och dansar sin patenterat spattiga dans fram och tillbaka över scenen. Det skulle med andra ord kunna vara precis som det en gång var. Men det är det inte. Frontmannen sjunger förvånande svagt och hans en gång så rappa mellansnack är gång efter annan utdragna haranger utan stuns som bara blir tröttsamma och inte alls lockar fram de lyckliga leenden som jag förknippar med Bob Hunds konserter. Konklusionen att herrarna sett sina bästa dagar är inte långt borta.

Men även om man ser helt nyktert (vilket det förmodligen inte är särskilt många i publiken som gör) på konserten och lämnar alla jämförelser med det förgångna därhän är det svårt att övertygas positivt av det Bob Hund presterar. Bortsett från några få ljuspunkter – i Nu är det väl revolution på gång och Ett fall och en lösning glöder det, även om formen från fornstora dagar saknas, om bandet och Hörlurar är givetvis en fantastiskt vald avslutningslåt – känns skåningarna ganska trötta och geistlösa. Materialet från senaste plattan ”Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk” är helt enkelt inte anpassat för en sprudlande livescen. Det är synd, för Bob Hund är ett band som verkligen förknippas med svettigt euforiska festivalspelningar, men tåget och har gått och det finns många andra som klivit fram och tagit gruppens plats som energiska livekungar.