Uddevalla Solid Sound
Joyzine.se

Annonsera på Joyzine.se





Recension - Live

Lars Winnerbäck
Malmöfestivalen
2010-08-22
Av: Eva Linde
Publicerad: 2010-08-27
Hemsida: www.winnerback.se

Det är sista dagen innan skolorna börjar. Luften är hög, solen på väg ner och Malmös gator i full aktivitet. Det är dag tre på Malmöfestivalen och dags för ett av festivalens riktiga dragplåster att inta stora torget - Lars Winnerbäck ska sätta smak på kvällen. Det är hans sista spelning på turnén och det ligger i luften att det ska bli speciellt.

En tvåtimmars gratisspelning med en av Sveriges främsta liveartister en ljummen augustikväll kan tyckas generöst. Det är det också. Inte helt oanandes föreställde jag mig upplevelsen - fullt med folk och dessutom vänner och vänners vänner till detta folk, hur många av dem är egentligt intresserade av vad den dystra mannen har att säga? Jag hamnade också mycket riktig bredvid ett förfriskat gäng som inte hade något annat intresse av spelningen mer än just att få ha varit där. De gör narr av mannen i gubbkeps där på scenkanten och undrar vem han egentligen tror han är. Men det ska han snart bevisa. Allsången ska dränka deras salta kommentarer och Lasse, han ska visa att integritet betyder mer än berusad kaxighet.

Men det tar sin tid. Han inleder lågmält, ensam på scen med försoningen till hemstaden; En tätort på en slätt. Det må ha varit ett lyckat drag vid turnéstarten i Linköping, men i Malmö blir det en aning tungrott. Trängsel och allmänt stök gör det inte lätt att uppskatta den ensamme mannen på scen. Och med tanke på det, blev det lite mycket med fyra sådana låtar innan bandet kommer in och scenografin vaknar till liv.

Men när vändningen kommer, när gardinen äntligen faller i det ögonblick Åt Samma håll drar igång, håller man ingenting tillbaks. Då tar det inte lång tid innan Lars Winnerbäck har hela sin publik i sin hand. För även om han ensam inte lyckas fälla en hel skara stadsfestivalsmänniskor så är det han ensam som sedan ändå håller dem kvar. Hans små märkliga anekdoter, hans personliga närvaro och hans märkbara kamp mellan att vilja vara störst och att inte vara mer än andra skapar en sympati som är omöjligt att slitas ifrån.

Nu är jag van vid Winnerbäcks musik, men även för en nybörjare i Winnerbäckslyrik är spelningen stor. Numren är vackert sammansatta av filmsekvenser, effekter och stora gester - utmärkt för en jättepublik som Malmös. Samarbetet och kärleken musikerna emellan går inte heller att ta miste på. Den trogne scenkamraten Anna Stadling får en utmärkande roll, inte minst i duetten och svensktoppshiten Om du lämnade mig nu. En duett som blir publikfavorit bredvid Hugger i sten. Eller om den märkliga fiktiva kören i Ingen soldat kanske väcker allra störst jubel.

Ja, det blir alltså en så storslagen turnéfinal som förväntas av denna mäktiga turnéartist. Efter 19 låtar och fyra extranummer i sensommarnatten är det lätt att trängas på ett pågatåg hem. Vi känner oss alla lite vackrare och större än när vi kom. För visst kändes det helt enligt hans egna ord i det obligatoriska extranumret Du hade tid - Malmö var ett segertåg.

Dela på Facebook Dela på Twitter

Relaterat

Årets bästa skivor 2007
Festivalarrangörerna reflekterar
Lars Winnerbäck (1996-01-01)
Lars Winnerbäck (1999-01-01)

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner