Joyzine

[stäng]

Recension - Live

U.D.O.
Metallsvenskan, Örebro
2012-05-26
Av: Sebastian Norling Rauhala
Publicerad: 2012-05-28
Hemsida: www.udo-online.de

Att U.D.O. är en kalasbokning kan man inte säga emot, men att sätta honom som festivalavslutare när Europe avslutade första festivaldagen med stor publik är ett osäkert beslut. Dels för att Metallsvenskan som relativt ny festival trots goda ord kanske inte fått sådan status att det drar alla metalheads ur huset för att skåda ett band vars största fanbas är just inbitna metalheads.

Europe kan man sätta vilken dag och tid som helst på en festival då de alltid drar både hardcore-fans samt bekvämlighets-fans som bara vill höra hits. Udo Dirkschneider och kompani har förvisso en del självklara ess i rockärmen som Balls to the wall och Princess of the dawn (låt vara att de egentligen är Accept-låtar som Udo fult utnyttjar som publikfriare på grund av sin storhetstid med dem) att hala fram om publiken är svårflörtad. Men tvivlen mosas minuterna innan showstart, då det till och med är större publik nu än på Europe.

Kanske fredagens regnväder skrämde bort de flesta. Och tvivlen krossas med första släggan Rev-Raptor från senaste skivan. Metalmassakern fortsätter med fartvidundret Thunderball, textklyschiga men riff-fläskiga Leatherhead och sedan är både publik och undertecknad recensent fångad av den lille tysken och hans armé. När jag tillsammans med flera hundra, kanske tusen, människor står och hytter med näven i Man and machine och sjunger allsång på ”Für Elise”-partiet i Metal heart gråter jag av lycka inombords över att vara hårdrockare.