Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Dick Lundberg
Bara något jag skrev, 2001
Skivbolag: Birdnest Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2001-10-10
Hemsida: www.ljuvmusik.se/lundberg

Baren-Dick vill visa att han existerade på den musikaliska scenen redan innan han deltog i det uppblåsta teveprogrammet. Därför släpper han denna samling med material från -94 och fram till idag.

Herr Lundbergs ansträngningar tillsammans med Barenpolaren Daniel Dellamorte är ganska pinsamma, något man inte kan säga om hans solomaterial. Även om produktionen på många av låtarna som bjuds på "Bara något jag skrev" är ganska tafflig infinner sig den där rätta känslan som ska finnas i riktigt bra visor. Låtarna har mycket att säga, med träffande nakna texter och melodier som är allt från käcka, via trallvänliga till tårdrypande.

Materialet är väldigt blandat - vilket inte förvånar då det sträcker sig över en tidsperiod på åtta år. Vissa trista kompositioner har smugit sig in och kan tyckas vara lite överflödiga, men i det stora hela är det riktigt bra. Inledande Elegi till mitt liv är en prickfri visa, Mångalen bjuder på fart och fläkt och de svulstiga gesterna i Rosorna får mig att smälta. Lundbergs bastanta basröst svävar trevande fram genom de känsligaste partierna, ackompanjerad endast av en akutsiks gitarr.

Visor ska ha känsla och gärna vara lite sorgsna. Dick Lundberg träffar helt rätt på båda fronterna och fungerar som balsam i såren hos kärlekskranka individer. "Bara något jag skrev" fungerar såväl för dödsförälskade par som för övergivna stackare med krossade hjärtan, det törs jag lova. Det här är onekligen imponerande, farbror Dick existerade verkligen före Baren.