Recension - Skiva
På albumet ”Red Valley” från 2006 sjunger Linda (då Malmström) och Mats Brandemark en smäktande duett vid namn
Steal him away. En ödesmättad, countryanstruken ballad som knockade mig av stolen då och som fortfarande framkallar gåshud så fort jag hör den idag. Det är ett helt fantastiskt stycke musik.
Sedan dess har Linda och Mats, de två sällskapande skönsångarna, fortsatt att musicera tillsammans, men det är inte förrän nu de (så vitt jag kan minnas) hittar tillbaka till den där magin. I bandet
Lighthouse är de tillbaka på samma gata som de travade nerför med
Steal him away och genast rycker det okontrollerat i mina nervtrådar igen.
Vi snackar om två röster som kompletterar varandra fantastiskt bra. Linda Brandemarks tekniskt snygga skönsång och Mats Brandemarks knarrande med minst femton stråk av vemod som solid bottenplatta. Detta kombinerat med en samling skickliga musikanter som går loss med banjo, pedal steel och andra pigga instrument innebär riktigt goda förutsättningar för stordåd.
Men det är naturligtvis låtmaterialet som sätter den riktiga pricken över i:et. Duon blandar stompig americana och country med pop som är så vemodig att det vattnas i munnen. Okej,
Steal him away-tårdrypande blir det kanske aldrig, men lyssna till exempel på
Queen of Hearts och ni har en americana-ballad som kommer röra både en och annan blödig stackare till tårar. Just spännvidden är Lighthouse styrka. Duon Brandemark klarar med bravur att blanda det vemodigt vackra med det lite mer ärtigt upptempo-stompiga.
Jag visste inte att jag hade väntat, men nu när ”Lighthouse” går varm inser jag hur mycket jag behövde en ny fullträff från den Brandemarkska verkstaden.

Kommentera
Inga kommentarer