Joyzine

[stäng]

Fem korta

Slavestate Magazine

Fem korta frågor till Jens Gertow, ny chefredaktör för Slavestate Magazine som förra veckan relanserades som internetblaska...

Ny chefredaktör för Slavestate Magazine, vad är det egentligen för snubbe som tar över?
En snubbe som klär sig alldeles för mycket i randigt för att kunna passera som metalskalle, som hatar Linköping passionerat och går omkring och ryser av välbehag av att vara tillbaka i Stockholm. Dessa två intensiva känslor avspeglas i de två favoritgenrerna svartmetall och powerpop. Den ena skriver jag om i Slavestate.

Hur är känslan inför att överge papperstidningen till förmån för internet? Hur tror du att läsarna kommer att reagera på förändringen?
Jag tycker att det känns skitkul. Nu kommer vi att kunna publicera artiklar som är mer aktuella än då vi kom ut fyra gånger om året. Dessutom minskar de ekonomiska utgifterna, vilket gör att vi har råd att publicera precis vad vi vill. Vi kommer att skriva om små, obskyra band såväl som höjdarna. Vi behöver alltså inte kräla framför fötterna på skivbolagen. Jag tror att läsarna kommer att se detta, att vi har integritet och att detta gör tidningen bättre.

Vad gör Slavestate speciell gentemot andra liknande siter?
Slavestate.se kommer att ha en fet uppdatering – ett sjok recensioner eller en intervju eller en krönika eller ett festival-reportage eller en kärleksförklaring eller… ja, ni fattar – varje dag. Det är unikt. Att vi sedan bara har duktiga skribenter som inte är rädda att sticka ut hakan gör inte saken sämre.

Hur har konkurrenterna reagerat på tidningens förvandling från papper till internet?
De har inte reagerat alls än, vad jag vet. Men målet är förstås att de ska darra.

Vilka är de tre största fördelarna med att vara redaktör för en tuff metaltidning?
1. Det är roligt. Att få lyssna och tycka och påverka musikscenen är det bästa som finns om man är intresserad av musik. Och då är det försås ännu roligare när man som chefredaktör får påverka ännu mer.
2. Jag är inte ensam. Slavestate är ett kollektivt projekt. Jag har bara råkat ta lite mer ansvar, men egentligen är alla med och påverkar utvecklingen. Många skribenter fixar egna intervjuer och skriver krönikor på eget initiativ. Larsa Carlsson och Michael Porali som nu båda har titeln Ansvarig utgivare är egentligen lika mycket chefredaktör som jag är. De har bara andra ansvarsområden.
3. Jag får bestämma what’s hot and what’s not. För det mesta.