Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Social Distortion
West Coast Riot, Göteborg
2009-06-25
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-06-28
Hemsida: www.socialdistortion.com

Det största intrycket när Social Distortion (bandet som alla på hela festivalen gått och väntat på) intar estraden är inte att Mike Ness ser fruktansvärt sliten ut, utan vilken enorm copycat Nicke Borg i Backyard Babies är. Jag har egentligen inte tänkt på det på det viset tidigare. Visst, att Nässjö-killarna älskar Kalifornien-gänget och gjort mycket i sin karriär för att vara som dem, så väl sound och utseendemässigt är inget nytt, men till den här gränsen? Nej så långt hade mina associationer inte gått. Från frisyr, till tatueringar, till klädväl till sångfrasering måste vår svenske efterapare se sig besegrad.

Annars är Social Distortion ett bra rockband om än överskattat. Var bra övergick i mytiskt kan jag inte riktigt förstå. För visst levererar Ness och hans anonyma kompmusiker en bra spelning, men den är långt ifrån fantastisk och bitvis rent av enkelspårig. Det är ett rockgig i mängden, med ett viktigt undantag, att det är en legend som står där på scenen och styr det med sin glänsande gitarr.

Inte alls oväntat tolkas Johnny Cash och Ness gräver lite här och var i sin diskografi (det bjuds rent av på en ny komposition för att glädja publiken). Han ger precis vad han kan förväntas göra och har trots sin fåordighet en god kontakt med sin publik. Men någonstans halvvägs är jag ganska nöjd. Jag har aldrig avgudat gruppen och det är förmodligen därför som jag känner en likgiltighet som jag inte delar med särskilt många på piren denna vackra fredagsnatt. Mike Ness kom, sågs och segrade och så vitt jag begriper levde han också upp till sin mytiska status. Frågan är väl bara var på piren en viss småländsk sångare stod och dyrkade?