Recension - Skiva
Om man som undertecknad hade sin första kontakt med låten
Landsortsgrabb framförd av ett gäng tankade IFK Norrköping-supportrar ombord på en buss på väg till en betydelselös bortamatch mot Gais, är det svårt att inte dra lite på munnen. Det vore synd att kalla de ständigt deprimerade Peking-krigarna för några skönsångare, men ändock finns det en viss charm i deras kärleksfulla fylleframförande av hemstadens ikon och av låten som så fint beskriver känslan på orten där även jag numera kommit att bo.
Landsortsgrabb är en av
Eldkvarns allra finaste stunder.
Men nu har jag gått handlingen i förväg å det grövsta.
Landsortsgrabb dyker inte upp förrän som spår nummer tio på ”Kärlekens låga” som är långt ifrån en vanlig skiva. Här har Plura och company nämligen samlat tolv låtar om kärlek ur den egna repertoaren. Låtar som sedan omarbetats något och här framförs som en mässa, live från Annedalskyrkan i Göteborg. Det där med mässa bör ni dock ta med en nypa salt. Vill man låter ”Kärlekens låga” som vilken livecd som helst, enda skillnaden är att musiken spelats in under ett kyrktak.
Ljudkvaliteten är formidabel när Eldkvarn på ett känslofullt sätt framför sina kärleksmelodier. Om Plura tidigare låtit som en
Ulf Lundell förmögen att uttrycka känslor gör han det ännu mer på den här inspelningen. I positiv bemärkelse. Låtlistan rymmer godbitar som
Mitt hjärta ropar ditt namn,
En regnmetares sång och så
Landsortsgrabb så klart.
”Kärlekens låga” är något så ovanligt som en liveskiva som verkligen får gourmetlökarna att vattna av sig. Det infinner sig en behaglig stämning (nej, jag tänker inte kalla den religiös) när Eldkvarn spelar. Gubbgänget tycks onekligen känna sig väldigt hemma i situationen, en förutsättning för att det hela ska fungera. Vare sig man som skivans upphovsmakare väljer att kalla det ”ett unikt möte mellan Sveriges mest rutinerade rockband och en tusenårig ritual” eller inte kan man dock slå fast att ”Kärlekens låga” är en väldigt vacker liveskiva. Betydligt mer än jag trodde att Eldkvarn skulle kunna prestera. Jag anar att IFK Norrköping-supportrarna njuter och ännu en gång brister ut i okontrollerbar allsång.
Relaterat
Var det någon som sa Siesta? Nej, nej… Fiesta!
Årets bästa skivor 2008
Eldkvarn (2009-05-29)
Kommentera
Inga kommentarer