Joyzine

[stäng]

Recension - Live

De Lyckliga Kompisarna
Täfteåfestivalen
2010-06-04
Av: Johan Norström
Publicerad: 2010-06-08
Hemsida: www.delyckligakompisarna.se

Det var en glädjens dag för undertecknad när det uppenbarades att De Lyckliga Kompisarna var klara för Täfteåfestivalen 2010. DLK var det första bandet jag verkligen lyssnade på, mitt initeringsband till musik kan man säga. Emellertid har jag aldrig någonsin kommit närmare en spelning än den fantastiska liveplattan ”Live på Kafé 44”, någonting som nu äntligen skulle ändras.

Och visst får jag mitt lystmäte, till viss del. Det ska sägas att för mig som gammalt fan så är det två sidor av DLK som visas upp denna iskalla fredagskväll, den gamla och den nya. Nostalginerven kittlas å det grövsta när klassiker som (nästan alla låtar, jag saknar egentligen bara Civ polka och Hallucinationer i Himmelen) radas upp i det drygt timslånga setet. Publiken reagerar på samma sätt som jag i extas och som väntat är det Ishockeyfrisyr, Dricka sprit och hålla käften och Dit kuken pekar som river ner mest applåder och skrål. Det är blott mitt andra år som besökare på Täfteåfestivalen men jag har svårt att tro att något band tidigare fått igång publiken som DLK gör ikväll, arrangörerna verkar har fullt upp med att hålla besökarna från scenen, och ärligt talat verkar arrangörerna en smula oförberedda på folkstormen.

Sen har vi den där nya sidan, den som gör mig lite illa till mods. För den passar väldigt väl in i DLKs mall, hade jag inte känt igen de gamla låtarna hade jag inte kunnat skilja dem från de nya. Och de nya låtarna låter inte alls roligt. Vilket tyvärr ger mig en känsla av att de gamla låtarna inte heller låter så roligt. Som tur är ligger drygt 80 % av bandets fokus på material från 90-talet och mina eftertankar raderas ut till tonerna av Rysk bompa, Elvis lever och andra enastående melodier.

Det känns gott att äntligen fått se DLK, men konserten lämnar ändå en bitter eftersmak då jag är tämligen säker på att både jag och DLK haft roligare för säg, tio år sedan.