Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Melissa Horn
Malmöfestivalen
2010-08-22
Av: Eva Linde
Publicerad: 2010-08-27
Hemsida: www.melissahorn.se

Det är ganska häftigt hur en så stor spelning kan kännas så personlig. Det är ganska stort bara hur en sådan enkel och ärlig artist som Melissa Horn kan locka en sådan publik. Det är hennes näst sista stopp på Sverigeturnén och hon och bandet känns vid det här laget väl inkörda med varandra. Men det här är en spelning där Melissa Horn ensam är den som strålar på scen. Hon låter alla komma in, hon introducerar gärna låtarna med varför de finns till, med vad de betyder för henne. Och tycker man inte hon är nog personlig bara i hennes utlämnande låttexter så måste man ändå känna det när hon står där på scen med solen i ögonen och berättar om pojkvänner hon längtat till och sådana hon lämnat.

Hon är glad över mottagandet, det märks. Malmöborna har strömmat till, kanske av nyfikenhet, kanske av beundran eller bara för det faktum att hon är en naturlig uppvärmare inför mentorn Lars Winnerbäck som spelar några hundra meter bort en halvtimme senare. Men Melissa Horn bevisar tydligt att hon kan stå på egna ben, utan att leka förband. Det bevisar hon inte minst genom hur hon ändå kan trollbinda den vandrande publik som finns på en festival som Malmöfestivalen. Hon har allas fokus och sympati.

Att hon, som hon själv påpekar när det är dags för extranummer och ett hjärtligt avsked, inte har många glada låtar i bagaget spelar ingen roll. Jag tror inte de var någon som lämnade spelningen tyngd eller mörk i sinnet. Melissa Horn kan konsten att balansera det svåra och det inre så det blir bland det vackraste och starka som finns.