Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

V/A
Tyst för fan – Ekon från Ebba Grön, 2013
Skivbolag: BMG
Av: Ricky Holmquist
Publicerad: 2013-11-22
Hemsida: -

Ebba Grön, universums kändaste svenska punkband. De var störst (och kanske bäst) i en tid då musik mest handlade om välpolerade killar och tjejer som sjöng om vackra ting. Ebba Grön sjöng om en ny sorts verklighet. Man sjöng om livet i Stockholms förorter. En verklighet som Svensson inte riktigt var beredd på att höra. Man sa helt enkelt det ingen annan vågade. På köpet fick man en mängd hängivna följare. Med Joakim Thåström som den självklara galjonsfiguren och med texter som etsade sig in det innersta i märgen hos lyssnaren blev Ebba Grön mer eller mindre en svensk institution. Ebba Grön är ständigt aktuella. Tidlös odödlig musik med ämnen och texter som känns lika aktuella nu som då.

Men nog med historielektion nu. Det har blivit mer och mer vanligt att artister tolkar varandra på diverse hyllningsplattor. Plattor som hyllat band och artister som Nationalteatern, Plura och Mauro Scocco har getts ut med väldigt blandad nivå på resultatet.

Så var det då dags för Ebba Grön att bli hyllade av en svensk musikalisk elit (nåvars).

Hur låter då detta? Ja i de bästa av fall låter hyllningarna som innerliga versioner hämtad ur ett avsnitt av Så Mycket Bättre. I de sämsta av fallen som en dålig YouTube-cover.

Ebba Grön har för mig alltid stått för eld. Att i varje textrad, varje ackord, varje trumslag explodera. Vara ett långfinger åt allt och alla. Ebba Grön är punkmusik personifierad. Det är så mycket attityd, uppkäftighet och nonchalans. Och det HÖRS i en Ebba-låt. DEN känslan försvinner totalt på en sån här ”hyllning”.

När Julia Vero gör en electroversion av Die Mauer går så mycket känsla förlorad. Låten är snygg, medryckande och hon sjunger vackert. Men det kommer hela tiden ett MEN.

Love Antell fick Scheisse att framföra och han gör det snyggt. Där hörs det att han tagit sig an låten med den största vördnad och respekt. En av skivans höjdpunkter. Likaså rockarna i Satan Takes A Holiday bjuder på en respektfull smocka i Häng Gud.

Kanske hade jag hoppats på mer. Kanske trodde jag det skulle kännas mer. Kanske trodde jag bra musik kunde göras bättre.

När inte ens Noonie Baos underbara stämma kan rädda Ung & Kåt, då kände jag att vissa låtar, viss musik ska bevaras orörd. Låt Ebba Grön bli ett vackert lik.

Ebba Grön är död. Länge leve Ebba Grön.