Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Miss Li
Tangerine Dream, 2012
Skivbolag: National
Av: Alexander Hellgren
Publicerad: 2012-11-23
Hemsida: www.national.se/missli

Fyra och ett halvt år på Svensktoppens tron, förstås fantastiskt. I det kollektiva medvetandet, applåder. Men själv har jag alltid haft oerhört svårt för Miss Li och värjt mig från varje kontakt med den svenska stjärnan. En äppelkäck låt (Oh boy) och jag var för evigt avskräckt. Ni ska veta att det här albumet ges en från hjärtat ärlig chans, men jag faller fortfarande inte.

”Tangerine Dream” är en knepig skiva, här finns liksom spår av något som skulle kunna bli riktigt bra (hela 60-talsdoftande Plastic faces är det bästa exemplet). Men sedan kommer direkt något irriterande (vem lyssnar med behållning på horribla Golden retriever – med mungiga!?). Singeln My heart goes boom skulle kunna funka om det var Amanda Jenssen eller Gustaf Norén som stod för sången, nu blir låten mest jobbig. Clever words balanserar snyggt mellan James Bond-material och total kabaré (under andra halvan av låten finns rent av paralleller till Michael Jacksons Earth song) och här finns något som bryter av, något som känns vuxet. Synd bara att det är sista låten.

Skivan innehåller en del bra melodier, ja. Men de flesta låtarna tramsas bort helt i onödan med en massa pålägg av ”roliga instrument”. Det är för mycket tingeltangel och lekland för att det ska bli uthärdligt i längden. Som sagt, lyssnar mycket hellre på Amanda Jenssen. En vuxen röst som verkligen klär den jazziga popmusiken. Men för random ”Så mycket bättre”-tittare/lyssnare kanske det här funkar, vad vet jag?