Joyzine.se






Recension - Skiva

Vanessa
The wise & the constant guardian, 2007
Skivbolag: Egen produktion
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-05-22
Hemsida: www.vanessa.se

Det är knepigare än man först kan tro att syssla med emorock. Fallgroparna är betydligt fler än vad som vid en första anblick kan tyckas. Det räcker liksom inte att bara plocka fram sina mest trasiga känslor och till återhållet komp bjuda ut dem till vem helst som önskar höra. Det finns en stor risk att det blir allt för gnälligt, att det bara blir likgiltigt, platt eller felriktat. Ytterst få emogäng lyckas verkligen engagera rakt igenom med sin självömkande tonkonst.

Södertäljes Vanessa både lyckas och misslyckas. Till en början verkar det ytterst lovande. Marcus Nordin har en säregen röst som när den tillåts breda ut sig över desperata gitarrer kommer ypperligt till sin rätt. I Coma och Memories in the soil tror jag verkligen på de ledsamma historier han berättar. Röstens tilltufsade råhet passar utmärkt till den ganska svulstiga emon.

Jag tycker att Vanessa borde hålla sig på de territorierna hela tiden. När de letar sig in på balladens arena, vilket de gör ganska ofta, tappar de nämligen finessen. När de försöker vara en finstämd grupp försvinner spänningen, de trampar i en av groparna och blir ännu ett emogäng som inte säger någonting. Det är svårt att tro på Vanessa när de ömkar sig i såsiga ballader.

Följaktligen är ”The wise & the constant guardian” ganska ojämn. Lysande växlas med oengagerat på ett sätt som får mig att misstänka att gruppen vill fånga in för många publikkategorier på samma gång. Detta personifieras utmärkt av låten Music som inleds som en av Placebos finare stunder för att plötsligt falla in i obegripliga flörtar med 70-talsrock. Det handlar om att ge och ta när man umgås med Vanessa.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner