Joyzine.se






Recension - Skiva

Daymares
Can't get us all, 2007
Skivbolag: Selfmadegod Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-09-18
Hemsida: www.myspace.com/yourdaymares

Linköpingsbördiga Nine borde lyssna extra noga på polska Daymares debutsläpp ”Can’t get us all”. Det har nämligen precis allt som exilöstgötarna ständigt strävar efter att vara. Det är kort och gott den där lysande Nine-skivan som bandet självt ännu inte lyckats skriva.

Polackerna visar med enorm pondus exakt hur man ska blanda hardcore och lättsam dödsmetall med rock n’rollsväng. Kalla det death n’roll, hardcore eller vad ni vill, svänger som tusan gör det i alla fall. Det gör förvisso Nine i sina bästa stunder också, men polackerna visar upp en mycket större dynamik. Rakt igenom samtliga instrument, men kanske allra tydligast i sången. Det är ju inte direkt någon hemlighet att Johan Lindqvists monotona röstresurser är den svaga punkten i gruppen.

För att göra liknelser med ytterligare en svensk orkester: när det tunggungar som mest är det inte långt ifrån Entombed. Även detta gör Daymares givetvis med finess. Tyngd och lekfullhet går hand i hand när de lirar. Jag imponeras storligen.

Visst gillar jag Nine. Jag vill inte att den här texten ska framstå som en storstilad diss av dem. Men det är lite ironiskt att det mästerverk som jag hoppades skulle komma efter ”Lights Out” och trodde skulle dyka upp efter ”Killing Angels” istället komponerats av ett gäng polacker vars band knappt ens existerat i ett år.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner