Joyzine.se






Recension - Skiva

Epica
The Divine Conspiracy, 2007
Skivbolag: Nuclear Blast
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-10-16
Hemsida: www.epica.nl

Introspåret Indigo är som hämtat från den tårfyllda slutscenen i ett gripande krigsdrama. Det är stämningsfullt, medryckande och engagerande. Precis som man känslosamt skulle fälla en liten tår i Hollywood-dramats upplösning, precis så sugs man in i Epicas ”The Divine Conspiracy”. Äntligen ett intro som fungerar och inte bara känns onödigt. Synd då att det som följer därefter bara är skit.

Holländarna tycker att det är en god idé att blanda symfonisk metal med uttjatad tjejgoth och en tomte som gör sitt bästa för att bröla sönder tillställningen. De vill förmodligen vara storslagna och framåtsträvande, men ”The Divine Conspiracy” är bara en krystad gröt av för många uppslag och svulstigt storhetsvansinne. Genom 12 spår (introt borträknat) plågar de sin lyssnare med denna allt annat än angenäma soppa.

I sina minst uppblåsta stunder kan släktdrag med likaledes holländska Within Temptation och hur dessa lät på ”Mother Earth” skymtas. Då är det helt okej. Men när de plastigt vulgära keyboardmattorna och obehagligt utstuderade operaarrangemangen tar vid blir det bara alldeles, alldeles för mycket. Då hör också till saken att frontkvinnan Simone Simons inte är någon vidare imponerande sångerska. I de högre registren låter hon som det mesta annat på skivan, rätt dåligt.

Finns det uppslag till goda låtar här döljer Epica dem effektivt under sina överlastade arrangemang. Nämnde någon ordet pretentiöst? Sannerligen! Holländarna slår undan benen på sig själva redan innan de börjat komponera med den här svulstiga skiten.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner