Joyzine

[stäng]

Krönika

Mindre navelludd och mer musik

Har alla bra låtar redan skrivits? Alla bra melodier redan spelats? Och vi ska få höra dem om och om och om igen…

Det snackas om Led Zeppelins återförening som världens mest eftertraktade konsert – någonsin. Smått absurt, men återföreningsfenomenet är något vi på senare tid fått vänja oss vid. Zeppelin är bara ett namn i högen. Pink Floyd och Cream gjorde slag i saken för ett par år sedan.

Jag har aldrig förstått mig på grejen med att återförenas tiotals år efter uppbrott för att spela dåliga covers på sig själva. Men uppenbarligen finns det ett intresse när tusentals människor gör allt för att få tag på biljetter till konserterna och musikskribenter upphöjer spelningarna till skyarna och skanderar att banden rockar ännu. Är dagens rockmusikscen så torftig och död att gamla gråa gubbar höga på nostalgi lätt kan överskugga allt annat? Svaret verkar vara ja.

Inte konstigt att gubbarna ser sin chans att åter ta plats i rampljuset. Först snackas det löst om att spela ihop igen, sen sköter media pr-karusellen. Några gig där det framförs lite gammal skåpmat, ge ut en dvd och sedan är det bara att kolla när kulorna rullar in.

Det gnälls och piskas en hel del på artister som fortfarande är aktiva, spelar in plattor och turnerar, fast att deras golden days är över. Stones till exempel. Tycka vad man vill om Mick och company, men det går inte att komma från att de trots sin höga ålder, faktiskt gör någonting här och nu. Även om de spelar sina gamla hits plagierar de knappast sig själva, och de kommer fortfarande med nyskrivet material. Nya grejer som förvisso inte är jämförbara med de gamla, men som i sällskap med en 40år-senare-konsert där endast två av fem originalmedlemmar står på scen, framstår som betydligt mer intressant.

Det handlar inte om att musiken är daterad, men att återförenas för att spela sina gamla låtar känns som mer än lovligt navelskåderi och i min bok snudd på artistiskt självmord. Varför inte göra någonting nytt? Nej, det gamla skall mjölkas ut till sista droppen. Har skivförsäljningen minskat så mycket att banden inte längre kan göra pengar på att prångla ut ”best of” plattor en gång om året. Vad som återstår är ett återföreningsjippo – med skyhöga biljettpriser och pengarna rullar in igen.