Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Kid Down
Hultsfredsfestivalen
2008-06-14
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-06-17
Hemsida: www.myspace.com/kiddown

Åmåls Kid Down låter precis som man hade kunnat förvänta sig live. Den skateaktiga punk som de står för på platta blir en aning mer opolerad, attacken blir lite hårdare och publikresponsen är därefter. Många ynglingar studsar upp och ner när gruppen river av sina melodier. Däribland överlyckliga medlemmar från Herbrightskies (eller herbrightskiis som vissa festivalbesökare uttalade det) som lirade på samma scen tidigare under dagen.

Det är medryckande och lite festligt att titta på den här gruppen, som i självironins namn givetvis framhärdar att de kommer från ”fucking jävla kuk Åmål”. Leendena är på sina håll större än frisyrerna och engagemanget och scenröjet är det inget fel på. Gruppen har väl i och för sig inte skrivit sina vassaste bitar ännu (vem vet vad som komma skall på albumet som spelas in för tillfället? En ny bit som lät alldeles utmärkt testades), men i liveformatet är det knappast låtarna utan själva liret som är det viktiga inom den här genren. Det klarar Kid Down galant.

Att det är ett förhållandevis färskt band står dock klart. Inte ens flertalet omfattande turnéer har lyckats tvätta bort ofoget att prata i munnen på varandra, prata alldeles för mycket och ha för lite att säga. Jag brukar ofta lessna på band som aldrig säger något mellan sina låtar, men Kid Down snackar alldeles för mycket. Det är en oregerlig svada som väller ur Eric Höjdén och Jens Anundsson och i längden blir det en aning tramsigt. Där finns mer att jobba på.

Annars är Kid Down ett utmärkt sätt att sätta punkt för festivalen. Glad poppunk mitt i den bistra natten gör att jag håller värmen i alla fall de sista metrarna ut från festivalområdet. Med lite mer slipning kommer Kid Down i framtiden ha möjlighet att värma många fler frusna själar än de som rymdes på Stora Dans den här natten.