Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Disturbed
Metaltown, Göteborg
2009-06-26
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-06-29
Hemsida: www.disturbed1.com

Varken gitarristen Dan Donegan eller basisten John Moyer ville hålla med om att Disturbed spelar en typ av mallad metal som är lika synonym med USA som snabbmat när jag tidigare på dagen strålade samman med dem. Men när de står där på Metaltowns scen är det mer uppenbart än någonsin att det är just amerikansk metal det handlar om. Så här skulle ett europeiskt band knappt kunna låta hur mycket de än försökte och det är faktiskt ett faktum som talar till Disturbeds fördel och som de inte borde försöka sopa under mattan. Publiken har också sakta men säkert växt på våra breddgrader och det är riktigt tjockt i leden när gruppen går på scen en liten stund före utsatt tid.

Nackdelen med att ha ett mallat sound är att låtmaterialet kan ha en tendens att bli lite likriktat. Det blir emellertid aldrig något problem för Disturbed, deras setlista är smakfullt komponerad och inhyser de allra största hitsen i en trevlig ordning. Det är möjligtvis en aning överraskande att de väljer att bereda plats åt Meaning of life (det bästa de någonsin skrivit, men en låt som fått alldeles för litet erkännande) och Genesis-covern Land of confusion, men sannerligen ingenting att klaga på. Annars handlar det om säkra kort som Stricken, Inside the fire, Stupify och Ten Thousand Fists innan de knyter ihop allting med Down with the sickness. Allt helt och hållet enligt planerna.

Bäst med Disturbed den här kvällen är dock att det låter oerhört bra om dem. David Draiman har kompletterat sin oerhört fula hakpiercing med en ännu fulare ärmlös overall, men han sjunger riktigt bra. Låt gå för att han har en blick som bitvis signalerar att han inte är supertänd, men att ha en sångare som klarar av att nyansera sin röst och använda hela registret utan att det låter krystat är en ovärderlig krydda i livesammanhang. Då gör det inte så mycket att Dan Donegan, bortsett från sitt snygga gitarrspel, är en ganska anonym scenkaraktär.

Firma Donegan/Moyer har således inte särskilt mycket att skämmas över. Att de låter amerikanskt gör bara att de sticker ut på ett positivt sätt på den här festivalen och jämfört med många andra band kan de dessutom ståta med ett alldeles eget sound att luta sig mot. Ett sound som dessutom visar sig fungera alldeles utmärkt live.