Recension - Skiva
Little is known about Fanfarlo, except that it is perfecly possible that they are a number of (inbred) elves, who live in a cave. The cave is located in some distant, arctic country. They mainly feed on polar bears (probably) and leave home rarely.
Detta är ett avsnitt ur den extremt humoristiska biografin som återfinns på
Fanfarlos hemsida. Där står det även lite om hur Kanadas premiärminister ringde till denna ensliga grotta av misstag (på grottans enda telefonlinje), vilket sedermera resulterade i att en Fanfarlo-singel hamnade på kanadensiska musiklistor. Trevlig humor som vilar på en enda grund för att inte falla helt platt, musiken måste vara bra.
Och det är den.
Talking Backwards är en liten fin pianopoptrudelutt som påminner om våra svenska stoltheter i
Isolation Years. Minus det svenska svårmodet ska sägas. Istället andas singeln nysnö och optimism. Man blir glad helt enkelt. Det finns inga konstiga kanter, produktionen har istället rundat ihop allt till ett enda stort och mjukt nystan. Efter att ha lyssnat färdigt på
Talking Backwards finns det inget annat val än att lyssna på den igen. Sedan återstår bara att hoppas att det kommer att landa mer material signerat Fanfarlo på mitt skrivbord någon gång i framtiden.
Det finns en b-sida också. Och precis som en b-sida bör, presenterar den en alternativ utveckling.
Thuseday (You Come When We Call) är en betydligt lugnare historia som drar sig sakteliga fram med hjälp av en orgel, en och annan trumpet, släpig sång och lite klassisk blockflöjtsspelande. Som låt drar den ganska obemärkt förbi, som b-sida och support till singeln är den kanon. Kontraster mina vänner, kontraster.

Kommentera
Inga kommentarer