Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Bring Me The Fucking Riot...Man
Hultsfredsfestivalen
2007-06-15
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2007-06-19
Hemsida: www.bringmethefuckingriotman.se

Jag får förvisso höra historian bakom bandnamnet, Bring Me The Fucking Riot…Man, en historia som hade sin upprinnelse i bandmedlemmar som varit fulla i sin ungdom på Hultsfred och känt sig lite väl revolutionära, men jag räknas ändå inte till dem som tycker att bandnamnet är bra. Det är töntigt. Så var det sagt. Nu vidare till recensionen.

Now we’re talkin’! Gedigen gitarrbaserad riffrock med superkrasse-Jens på sång. Och redan där bör varningens finger höjas, matlagning (för er som kommer ihåg matlagningsprogrammet Superkrasse som gick på Tv för ett bra tag sedan) och skitig rock’n’roll, kan det gå ihop? Jag vet i ärlighetens namn inte. Debuten, självbetitlad som kom 2004, föll mig rätt bra i smaken. Det händer att jag fortfarande lyssnar på The Riotboys got your soul ibland. Nya plattan, ”Disco avant-garde NO!” känns dock mer som en upprepning. Frågan är då vad jag ska göra med liveversionen av Bring Me The Fucking Riot…Man.

För det är stundtals väldigt bra, riffen sitter där de ska och frontmans-Jens är sådär lagom halvmesig, som man är van att se honom på Tv, bakom micken. Det är varken komplicerat eller svårt att förstå, ibland kan det vara väldigt skönt att bara slappna av och inte behöva tänka. Fram mot slutet av spelningen är jag ganska tacksam att scenen är Stora Dans och speltiden inte allt för lång, förvisso är The Riotboys got your soul lika bra som vanligt, men en enda låt till och den klassiska droppen hade fått bägaren att rinna över.